Dagen efter dopparedagen
Vårt lilla bowlingproffs!
Idag har vi varit och bowlat med Fredriks pappas släkt. De bowlar alltid på juldagen och det brukar komma en hel drös med släktingar. En kul tradition. Dock så fick inte jag bowla i år. Det blev istället Liam som fick ta min plats och han skötte det som ett proffs :)
Dagarna efter julafton är sköna dagar samtidigt som jag kan känna en sorg. En sorg över att nu är julen över och väntan på nästa är lång. Julen är den mysigaste tiden på året men den rusar förbi tyvärr. Men det var ju helt klart värre när jag var barn. Förväntningarna som man hade på julafton var ju enorma och kände jag någon gång att klapparna var sisådär då är ju juldagen ingen rolig dag på grund av lite besvikelse. Men även om klapparna var bra så var juldagen en sorgens dag eftersom julafton var förbi. Ja hur fan ska man ha det lixom haha.
Gårdagen var mysig och fin hemma hos Fredriks föräldrar. Granen såg vi knappt för alla klapparna och Liams lååååånga väntan på Tomten var verkligen lång. Men när Tomten väl hade slagit sig ner och började dela ut klapparna kom Liam till mig och sa: Jag ser att han bara är utklädd. Sen gick han tillbaka till Tomten och fortsatte som inget. Vad gör man lixom. Han kommer komma på det till slut men jag tycker allt att han kunde tro på den skäggprydde rödklädde gubben några år till. Men jaja, vad gör man :)
Mina små jultroll.
Rödklädda och fina.
Förväntansfull och glädjfyllda.
De flesta bilderna finns i kameran så dessa lite småsuddiga får duga för denna gång. Nu är det dags för en klassiker: Sällskapsresan. Passa så perfekt i julledigheten.
Puss på er
Kommentarer
Trackback
