Måndag is back
Hemma med en hostig och snorig Liam. Vi får hoppas att bullen och glassen gör susen. Det brukar ju vara det bästa när man är sjuker.
BandyÄnka
Den här helgen har jag varit bandyänka BIG TIME. Fredrik åkte i fredags på eftermiddagen och det känns som att han kom hem idag klockan 18. I fredags kom han hem på natten, igår vid 22 och idag var han hemma på förmiddagen men åkte vid 13 och kom hem vid 18. Så med andra ord så har det varit jag och kidsen hela helgen. Det har gått bra såklart, jag är ju en supermorsa så sådana här helgen rycker jag bara på axlarna åt haha. Ja ok jag har fått några gråa hår och rynkorna har blivit lite fler... Men vi har överlevt. Gårdagen spenderade Liam med en kompis. Han fick följa med och kolla på motorcross så han var helnöjd. Jag och Vera var i stan tillsammans med Emmie. Lite shopping och lunch gjorde oss helnöjda :) Sedan möttes vi upp och hade lördagsmys alla tre.
Så mycket fint att titta på.
Så mycket mat att äta.... detta var en barnportion. Hur ser vuxenportionen ut lixom
Så nöjd :)
Idag blev det lite bakning. Liam bestämde chokladkakor men sen ville han inte vara med och baka. Så jag och Vera fick så och slava i kökat. Dom blev tydligen goda, jag har inte smakat, men godkända verkar det dom. Ni får inte se slutresultatet för vackra blev dom iaf inte haha
Lite nytt och fint
Klockan är nu 21 och jag har lagt mig i sängen och ska strax släcka lampan och invänta herr Blund. Öppning på jobbet imorrn vilket innebär att klockan ringer 04.40!!! Så jag vill tanka så många timmars sömn som jag bara kan. Jag har dock en förmåga att sova kasst de dagar jag börjar tidigt... what to do lixom.
För några veckor sedan var jag på PompDeLux - party hos Frida. Urfin höstkollektion i år. Blev tre outfits till Vera:
Kasst ljus men strumpbyxorna är lila, inte blå.
Körde på rosa, blått och lila för att få in något annat än bara rosa i hennes garderob. Byxorna vet jag inte om jag kommer få på henne då hon är en klänningstoka för det mesta. Men underbart fint är det alltihop.
På torsdag blir det Me and I-party och då blir det Liams tur att få lite nytt och fint.
Den Sjukaste Veckan Ever
Jag fick feber och var tokförkyld natten till måndag och sjukade mig från jobbet. Lämnar kidsen på förskola och skola och åker hem och bäddar ner mig i soffan. Hinner ligga där i 1 timme cirka sen ringer dom från förskolan och berättar att Vera är magsjuk. Jahopp, upp och iväg igen. Blev inte jättemycket vila för mig. Desto mer toa besök :P
Och efter någon dag så blev Fredrik sjuk.... ja varför inte lixom. Liam är den som har stått pall för allt äckel och bacilusker här hemma. Jaja, nu mår vi alla mycket bättre och vi lägger denna vecka bakom oss :)
En magsjuk men väädigt pigg tjej behövde rastas emellanåt. Då funkar vattenpölar alla gånger!
Jag har nästan trott att vi skulle behöva åka tillbaka till den danska kusten för att kunna flyga draken igen. Men igår fick vi minsann upp den igen. Liam var helnöjd :)
En uppdatering om vår altan. Det har gått rätt mycket framåt och Fredrik hade till och med lovat mig att en trappa skulle vara färdig denna helgen. Av förståeliga skäl så blev det ju inte så men håller tummarna för nästa helg istället :)
Kort dag idag
Från det ena till det andra
Uj Uj Uj Uj, nästan så att både lösenord och användarnamn var bortglömt så jag inte kom in på bloggen. Två veckor sedan jag skrev senast. Liam är numer en rutinerad skolelev och Vera styr och ställer på förskolan som värsta primadonnan. Fredrik glider omkring på räkmackan än och mitt hår är lila. Ja allt är mer eller mindre som vanligt. En nyhet är väl då att vi har lagt sommaren bakom oss och välkomnat hösten. Alltid trist när sommaren är över men samtidigt är nystarten som hösten innebär väldigt skön.
Tittar på Sofias Änglar just nu. Med en klump i halsen och ögon som tåras lite då och då. Att inte få se sina barn växa upp, att vara rädd att barnen inte ska minnas en till slut och att veta att man lämnar människorna man älskar mest i hela världen och man lämnar dem med en ofantlig sorg och saknad som aldrig kommer att försvinna. Hur förklarar man för så små barn att pappa eller mamma inte finns mer? Att han/hon inte kommer komma in genom dörren igen? En stor eloge till programmet som gör mycket för att underlätta för många familjer som går igenom det värsta som man kan gå igenom. Även om det mesta är praktiska grejer så tror jag att dessa familjer känner en enorm tacksamhet!
Nu blev inte detta inlägget alls som jag hade tänkt mig från början men så är det ibland. Jag skriver det som poppar upp just då. Ska försöka inte låta det gå 2 veckor till nästa inlägg ;)
Ha det fint!
