¨Fuck era skönhetsideal¨

 
Det här>>>>>>>> Fuck era skönhetsideal är bland det bästa jag läst på bra länge. Så sant, så logiskt, så förbannat, så viktigt, så sorgligt, så jävla bra!! Jag försöker tänka precis så varenda dag. Att jag duger som jag är. Att jag måste inte se ut på ett visst sätt för att jag ska må bra eller för att andra ska tycka att jag duger eller är snygg. Det är otroligt svårt. Det tycker nog de flesta tjejer, att det är svårt att sluta tycka illa om sin kropp.
Tidningar och tv pumpar oss hela tiden fulla med vad som är snyggt och hur vi ska se ut. Samtidigt ska vi vara sunda och tycka om oss själva. Hur ska det gå till? När någon annan hela tiden berättar för oss att vi ska vara så och se ut så.
 
Att leta fel och brister på mig själv är nog något jag gör dagligen. Det finns alltid något. Men samtidigt så försöker jag verkligen att bara skita i det. Jag är jag och jag duger fint som jag är. Det var värre förr, när jag var yngre. Nu med lite mognad och vishet så inser jag att jag kan skita i ¨idealet¨. I LOVE ME :)
 
 

3 MÅSTEN hos mig just nu

 
MÅSTE nr 1: Jeremy Piven. Älskar honom som Ari Gold i Entourage och nu får jag älskar honom lite mer i serien Mr Selfridge. Jag är totalt hucked på serien där Piven spelar mr Selfridge, en man från Amerika som startar  varuhuset Selfridge´s i London under tidigt 1900-tal. En udda entreprenör som är väldigt klipsk och hittar lösningar på allt. Än så länge finns det 3 säsonger och det går att se dom på Netflix
 
 
 
MÅSTE nr 2.: Skittles. Varför i hela friden har jag inte provat detta godis förut. Jösses så smaskigt!
 
 
 
MÅSTE nr 3: AlphaBetty. Ännu ett mobilspel som jag har fastnat för. Klura ut ord ur en stor samling bokstäver. Samlar ostbitar och poppa bubblor... ja visst låter det som en urroligt spel. Måste provas helt klart!

Ett år med frågor

 
 
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Tråkigt men nej, inte vad jag kan komma på :/ 

2. Höll du några av dina nyårslöften? I don't do nyårslöfte. Behöver jag göra ett nyårslöfte så gör jag det när jag känner jag att jag behöver göra det. Jobbigt att behöva vänta till nyår bara för att avlägga ett löfte.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Eftersom jag inte fick barn i år så fick ju inte mina vänner det heller :P Vi brukar köra på samma år i stort sett. 

4. Dog någon som stod dig nära? Är det inte lite farligt att svara på den frågan? Känns som att det skulle 'jinxa¨ det hela lixom...... 

5. Vilka länder besökte du? Härliga Underbara Fina Lagomlandet Sverige

6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014? Mer pengar! Att vara mammaledig och få 80% på 80% är inte jättefett. Och eftersom jag nu 2013 fick jobbet så kommer pengarna börja rulla in alldeles strax :)

7. Vad var din största framgång
 2013? Jag tar för mig mer. Det är stort för mig!

8. Bästa köpet? Först tänkte jag Macen men den fick jag av Fredrik... som sagt jag har ju varit mammaledig så några stora inköp har inte skett i år. Men varenda gång jag hittar fina kläder till kidsen så blir jag extra nöjd haha. 

9. Vad spenderade du mest pengar på? Återigen mammaledig

10. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013? Vet inte om några låtar kommer påminna mig om 2013 men nog har det dykt upp några finingar: Stiftelsen - Till landet ingenstans, Contiez - Trumpsta, Martin Garrix - Animals, Lars Winnerbäck - Utkast till ett brev, Lars Winnerbäck - Monsterteorin, Pink - Just give me a reason

11. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Same Same skulle jag tro.

Vad önskar du att du gjort mer? Tränat mer :)

13. Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit godis
 
14. Hur tillbringade du julen? Först en lilljulafton hos kidsens farföräldrar och sedan blev det första julen (sen barnen kom) som spenderades i Skåne med mina föräldrar och systrar. 

15. Favoritprogram på TV? Grey´s, The Following (kommer inte det tillbaka 2014 så.....) Hela Sverige Bakar, Mästerkocken, 

16. Största musikaliska upptäckten: Att Fredriks textpåhittande aldrig tar slut ;)

17. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Pengar CHECK Presentkort CHECK

18. Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Var i Skåne och åt mammas underbara gräddtårta

19. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Solsemester :P

20. Hur skulle du beskriva din stil år 2013? Framsteg!

21. Vad fick dig att må bra? Alla sköningar i min närheten (ingen nämnd ingen glömd höhö)

I Forgot My Phone

Den här videon såg jag för några dagar sedan på en blogg. Den är faktiskt rätt skrämmande. Visst är den aningens överdriven (får jag hoppas!!) men sen speglar ändå vårt samhälle rätt bra. Det är så ofta som jag ser föräldrar som är på lekplatsen med sina ungar men ägnar inte ungarna någon uppmärksamhet utan de sitter med näsan i mobilen istället. Jag är absolut en flitig användare av mobilen men jag vet att jag ser till att kontrollera mitt användande när jag är med mina barn eller andra personer. Jag tar absolut foton och lägger upp. Men sen räcker det. När jag är med vänner så är jag med dom. När jag och kidsen gör något, leker eller är iväg tillsammans så fokuserar jag på det. Leka med mobilen kan jag göra vid annat tillfälle. 
 
Lev här och nu, inte genom mobilen. Det är oviktigt hur många du likes du får eller ger och det är inte livsviktigt att kommentera överallt. Det går att göra senare oxå.
 
 

Nedvärdera inte dina barn!

 
Häromdagen när jag och kidsen var i stan med svärmora/famor så gick vi in i en liten butik för att köpa glass. Liam och Mia ställde sig i kön medan jag och Vera väntade vi utgången. Då kommer det in en kvinna med 4 ungar i släptåg. Äldsta ungen tror jag var runt 6 år. Jag rös verkligen när jag såg hur den mamman behandlade sina barn. Hon svor åt dom ett flertal gånger och pratade nedlåtande till dom hela tiden. Jag har absolut förståelse för att man som förälder, speciellt när barnen är så små, kan vara väldigt trött och sliten. Så visst, man är inte alltid på top och man orkar inte alltid vara jätteglad. MEN, att svära åt sina barn eller prata till dom på ett sätt som nedvärderar dom eller idiotförklarar dem det tycker jag är absolut förbjudet. Tyvärr så tycker jag att jag stöter på det ganska ofta. Både pappor och mammor faktiskt. Förstår dom inte hur det påverkar ett barn när ens egna föräldrar gör så mot en? Ens föräldrar ska vara dom som man alltid kan lita på, som alltid stöttar en, som aldrig nedvärderar en och som alltid älskar en. No mather what! 
Att ha föräldrar som behandlar en med hat måste påverka ett barn otroligt mycket. Den här kvinnan utstrålade hat mot sina barn tycker jag. Nu säger jag inte att hon hatar sina barn för det tror jag väl inte. Men vad tror hon att barnen känner?
Samma sak hände när vi var i leksaksaffären. Då hörde jag en mamma som röt och svor åt en pojke, som var i Liams ålder, för att han tryckte på en knapp på en av leksakerna. Det går att säga ifrån på många olika sätt och att svära och ryta och trycka ner är verkligen inte det sätt som jag eller Fredrik använder oss av när vi uppfostrar våra barn! 
 
Vi är inte perfekta på något sätt men vi är förbannat bra föräldrar :)

Den Nionde Augusti

 
De gråa molnen hopar sig utanför fönstret och det känns som att regnet kommer börja smattra på rutan när som helst. Vi hann precis in efter dagislämning och promenad. 
 
Jag kommer verkligen sakna  morgnarna när det är sluta på mammaledigheten. Än har jag 5 månader kvar men går det lika fort som det har gjort hittills så står inskolning och riktiga livet snart vid dörren och knackar på. Jag vet inte alls hur det kommer se ut för mig eftersom jag inte har något arbete att gå tillbaka till. Så jag får se om det blir till arbetsförmedlingen eller ett nytt jobb som jag styra kosan till i mitten av januari.
Hur det än blir så är det verkligen lite bådeochkänslor jag har. Visst ska det bli skönt att få komma igång med arbete, komma ut på ett annat sätt och möta människor. Det kan bli rätt enformigt ibland här hemma. Även om vi drar ut på äventyr hyfsat ofta så är det väldigt mycket "bara vara mamma". Det ska bli skönt att få vara lite "bara elin" oxå :)
 
Men samtidigt som kommer det vara med sorg i hjärtat som jag avslutar denna mammaledighet. Det är med stor sannolikhet sista gången som jag är hemma med barnen under så lång tid. Sista gången som vi bara kan vara. Vi har våra rutiner på morgonen, vi äter frukost i lugn och ro, tar en promenad till förskolan och då kan vi prata om allt möjligt. Bestämmer vad vi ska göra efter förskolan. Just den promenaden kommer jag sakna. Våra diskussioner. När det arbetas har vi inte den tiden. Då har vi en tid som absolut måste passas och det stressas fram och tillbaka. 
 
Ja, det känns sorgligt att tänka på det. Men än är vi inte där. 5 månader kvar och dom ska vi njuta av :) Lite sommar kvar som vi ska ta tillvara på och sedan kommer hösten. Den får bli den bästa hösten på år och dagar :) Då ska jag känna att vi gjort allt för att vår ledighet skulle vara så bra som den bara kan bli. För hittills har den varit fab! 
 
 

Vardagliga Irritationsmoment

 
Alla har vi saker som vi stöter på i vardagen som kan reta gallfeber på oss. Vissa saker kan förstöra mitt humör en hel dag. Här kommer några sådana saker:
 
1. Ockupanter.
Tänk dig när du går i affärer. Det är mycket folk och det är kundvagnar och barnvagnar överallt. Kanske kör du någon form av vagn själv. Hur ofta är det inte att det i någon av affärens gångar så har det samlats en klunga med människor som står och pratar med varann. Mitt i gången så att vi som ska förbi måste antingen stryka längs gångens kant eller helt enkelt ta en omväg för att komma vidare. Varför kan inte folk ställa sig vid sidan och prata?
 
2. Streckslickare.
Något jag börjat störa mig på grymt mycket det senaste på grund av att jag har Vera i en sådan bilstol som man ju tar i och ur bilen. Även kallad babyskydd. Denna modellen sätts fast i en grej i bilen och den sitter i fram i vår bil. Det senaste har det hänt flera gånger när vi varit inne och handlat och kommit ut till bilen igen att bilförare har ställt sig så nära vår bil att jag inte fått in Vera i framsätet för jag har inte kunnat öppna bildörren så mycket som det krävs. Hur fan tänker folk då? 
 
3. Byns snöröjare.
Seriöst, i vår by så snöröjs det så jävla dåligt att kommunen borde skämmas. Vissa gånger skiter de i att ploga och sandar bara. Idioti! Ibland när det snöat vågar jag mig knappt ut på vägarna för jag vet inte hur det kommer se ut.
 
 

Löning.... för vissa!


Det pratas om löning idag. Pengar som trillar in och saker som ska köpas. Jag har nu varit arbetslös i nästan två månader men har inte fått ett öre från a-kassa ännu. Hur klarar man sig om man lever ensam? Två månader utan pengar är en lång tid när man har räkningar och lån som ska betalas och helst ska man ha mat på bordet oxå. Låna pengar går ju men det är rätt mycket pengar att låna.

Jag hade turen som sparat semesterdagar som jag fick ut i pengar en månad efter att jag slutat. Sen att Fredrik tjänar bra och även fått en hel del extra nu i sommar. Det har funkat bra men när fan ska jag få pengar? Hur kan bara handläggningstiden vara 2 veckor?! Varför tar det sån tid att titta i mina papper och räkna ut vad jag ska få? Dåligt!

Det går ingen nöd på oss.... än! Men tänk dom som inte klarar den väntan... Hur löser man det?

Lite Bradshaw till mig

Jag kikade in hos Fredrik när han satt framför datorn förut. Såg att han höll på med att beställa billiga dvd-boxar och jag fick syn på SATC-boxen, SVINBILLIGT. Jag hintade såklart om det. Då klickade Fredrik fram sin beställningslista och vad är det jag ser? Jo, han hade redan beställt den och hade tänkt överraska mig. Jag förstörde det lite men snart har jag boxen :) Min fina Fredrik! Nu ser jag framför mig hur jag sitter i soffan och ammar minisen och tittar på SATC medan pojkarna stojar! Alla är tillfreds och nöjda. Så rosa och fluffigt det är haha. Man kan väl få drömma iaf!

Lika som bär

 
 
 
Ligger och tittar på Spanien 
mot Frankrike och jag tyckte att det var helt sjukt vad lika den svenske ko
mikern Pär Andersson och frankrikes landslagsman Ribbery är. Men så slängde jag upp bilderna här och då börjar jag undra hur jag tänkte.... Men visst är dom liiiiiite lika någonstans..? Joooooooo kom igen nu
. Det ser du la.... ;)
 

Varför ska det krånglas??


Just nu ligger min hjärna tätt inpackad i ett härligt lager med tjockt slemmit grönt snor. Fy farao vad förkyld jag är. Ja ni kan tro att det är synd om mig. Det var nära att jag kastade in handduken på jobbet idag och skippade eftermiddagen då vi har planering i 3 timmar. Men samtidigt så kände jag att jag behövde skriva på utvecklingssamtalen. Så jag fick helt enkelt rycka upp mig. Fick skrivit mycket på samtalen och kände mig genast piggare :) Dom där samtalen hänger ju över en som ett mörkt jäkla skynke. Egentligen är det inte jättesvårt men nu har vi fått nya papper som vi ska följa och det krånglas med det helt i onödan. När mina kollegor, som har arbetat i förskolan i typ 200 år sammanlagt, oxå tycker det är krångligt och jobbigt så kan ni ju tänka er.... men jag får mycket hjälp av dom så därför har det gått bra. Jag är ju inte så mycket för att oroa mig i vanliga fall och det har jag inte varit nu heller. Jag blir mest irriterad över att det ska krånglas med det.
Men nu har jag kommit en bra bit idag så nu känns det rätt bra :) Och förkylningen har lättat lite så nu kan jag avsluta denna vecka på topp!!!

BRUNT ska det va... tydligen...


Herregud, någon som har lyckats undgå att förfäras över HM:s nya reklambilder?? Går ju inte riktigt att missa. Modellerna ser ut till att vara doppade i ett kar med choklad. Hur i hela fridens kan man som reklamansvarig tycka att detta är snyggt och att det skulle locka kunder? Debatten är het nu och experter påstår att denna reklam kommer leda till att fler människor kommer dö i hudcancer i sin kamp för att bli just så bruna som modellerna i reklamen. Det kanske stämmer, jag jar lite svårt att tro det men det är väl snarare för att jag själv inte påverkas på det sättet. Jag reagerade mer på att det såg väldigt konstlat och fult ut.

En fredagkväll

Jobbveckan är äver och jag har gosat ner mig i soffan och halvslumrar framför The Voice. Jag är verkligen toktrött men jag följer även liverapporteringen av Villa - Bollnäs och det är hiskeligt spännande. Får se om jag orkar vara med hela kvällen dock.
En kollega på jobbet har en spricka i foten och kommer vara borta i 2 månader!! Självklart får vi vikarie istället för henne och dom vi haft har varit jätteduktiga. Så dom ska jag inte klaga på. Men nu är det jag och en annan på vår avdelning som är de enda utbildade pedagogerna så vi får göra allt. Denna veckan har jag hållt i allt, precis allt. Det har varit jätteroligt och jag har trivts med det men idag har jag verkligen gäspat mig igenom hela dagen. Hur kommer det vara om två månader. Det finns ju en anledning till att läraryrket inte lockar så mycket längre. En hel klass alldeles själv där man ska ha koll precis allt själv. Det är ett enormt ansvar. Jag är inte alls sugen på det. Det är tillräckligt stor arbetsbelastning på en förskola. Och där jobbar man nära med andra pedagoger i arbetslaget. Känns som att man har en annan stöttning på förskolan och det verkar ensamt i skolan. Men jag satsar på att en dag jobba i skolan oxå. Det är något jag vill prova. Men vi får se när jag känner mig mogen och vågar det :)

Maktlösheten är tung

Klickade mig in på aftonbladet.se för att uppdatera mig lite. Första rubriken jag ser ger min rysningar, inte av den bra sorten ska tilläggas. "Skulle döda dagisbarn". Så stod det. Jag har nu en klump i magen! Det finns människor som inte skulle tveka att gå in på ett dagis och göra hemska saker. Någon skulle kunna utsätta mitt barn för våld. Planerat eller oplanerat. Detta var något som denna person planerade. Hade köpt vapen och gick förbi dagiset dagligen för att lära sig rutinerna. Personen är ju inte frisk och ville till och med bli inlagd, detta skulle bli hans väg dit.
För en frisk människa är detta så jäkla svårt att greppa. Att känna ett begär att döda någon, speciellt barn. Jag kan inte skydda mitt barn mot allt. Det är omöjligt. Vår värld är farlig men det vet inte barn. Det ska dom inte veta heller. Men som förälder har jag lärt mig att man måste leva med att vara maktlös mot omvärlden. Vad som helst kan hända. Den maktlösheten är tung att bära. Idag blev den mer påtaglig!

Favoritbloggare


Jag är en stor bloggläsare. Kan inte vara utan alla mina favvobloggar. Vet inte hur många gånger om dagen som jag läser bloggar men jag skämtar inte om jag säger att det är mellan 5-10 gånger, minst!

Tänkte jag skulle dela med mig av några av mina storfavoriter i bloggvärlden.

carolina - mat, bakning, barn, graviditet och kampen mot ätstörning. Hon känns väldigt ärlig i sitt bloggande och hon har en bra blandning av allt.

Evelina - Jag har följt hennes blogg i säkert 5 år nu. Jag kan inte sätta fingret på varför jag följer henne men av någon anledning gillar jag henne.

Magdalena Graaf - Ja ni vet väl alla vem hon är. Hon verkar så jäkla skön och jordnära. Så knasiga kommentarer ibland och jag önskar jag kände henne lite haha

Eva - En tjej som är yngre än mig men känns så mycket äldre. Skinn på näsan och ett jävla anamma är vad hon har. Hon ser verkligen möjligheter där andra ser hinder. Hon har tre ungar och jonglerar vardagens alla sysslor som världens jonglör.

Vägen till tre - Såg ni Drömmen om ett barn? Detta är paret som väntar på ett barn från Sydafrika. De har snart väntar i 2 år. De skriver verkligt tänkvärda saker och det sätter ens liv lite i perspektiv.

Jag läser många fler bloggar men detta är mina absoluta favvisar :)

Varför duger jag inte


Denna stress och nervositet som härjat i min kropp under veckan har äntligen flugit sin kos och jag kan med gott samvete och lugnt inre gosa ner mig i soffan med täcke och Gordon Ramsey. Jag har haft en bra vecka och avslutningen på denna vecka var befriande.

Idag var dagen D. Dagen som jag förberett mig inför ett bra tag. Ja man skulle ju kunna tro att jag skulle göra en djupintervju med Obama. Inte riktigt men bara ett snäpp ifrån. Jag hade medarbetarsamtal med min chef. Vissa kanske bara rycker på axlarna och himlar med ögonen över att jag stressat upp mig på grund av det. Men jag tycker sådant är jättetufft. Vi fick en enkät som vi skulle fylla i. Det kan jag tycka är värre än att bara få frågor vid mötet. Då stressar jag upp mig och ifrågasätter min egen kompetens. Jag tror att det jag skriver inte duger och att alla andra är bättre och smartare än vad jag är.

Varför tänker jag så? Varför duger jag inte enligt mig själv? Jag behöver verkligen jobba på det!

Så hur gick samtalet då? Det gick jättebra. Jag sa till chefen att jag varit supernervös inför detta så när vi avslutade mötet så sa hon: Det där var väl inte så farligt ändå Elin? Det här klarade du bra! En bra chef vet hur man höjer sina anställda :)

Nu är jag stolt över mig själv och kan med gott samvete ta helg.

Någon som känner igen sig?

Jag sitter där på golvet i Liams rum och leker med bilar eller lego men mina tankar är på något helt annat håll. Jag borde ringa till farmor,
jag borde skala potatis,
jag borde vika tvätt,
jag borde dammsuga,
Mitt huvud söker andra saker att göra som bara måste göras just nu. Istället för att leka med min son. Just då är det inte roligt att leka där på golvet. Så jag går och gör något annat och Liam sitter kvar och får leka i sin ensamhet. Efter en stund så sköljer det dåliga samvetet över mig. Jag borde vilja leka med min son jämt. Det ska alltid vara roligt. Vilken dålig mamma jag är idag. Dåligt samvete!

Det är ofta roligt att leka med Liam. Inte alltid men jag gillar att se honom leka framförallt. Att se hur han avancerar i leken ju äldre han blir. Det är roligt att skoja och stoja och busa och tramsa med honom, att bygga tågbanor eller lego osv.

Men det inte kul jämt. Det är det inte. Och då har jag dåligt samvete.
Jag hittade denna --> artikeln idag.

Dåligt samvete kommer jag fortsätta att ha de dagar jag inte alls känner för att leka med min son. Men jag kommer ha denna artikeln i bakhuvet iaf.

Går det att kompromissa?


Har ni sett "Drömmen om ett barn" som går på tv 3 på torsdagar? Jag såg det igår. Vilka kämpar dom är. Jag kan inte föreställa mig hur de känner sig i deras kamp om att få ett barn. Att gå igenom IVF om och om igen och hela tiden få ett negativt svar. Eller de som måste gå igenom ett missfall. Jag vet hur det är att längta efter ett barn men vi behövde inte gå igenom allt det där. Det gick "lätt" för oss. Oron för missfall fanns där hela tiden men vi behövde inte gå igenom det heller och det är jag väldigt tacksam för. Jag vet inte hur man klarar en sådan sak. För mig är det en bebis i magen så fort det är ett plus på stickan. Att förlora den bebisen.... nej jag kan inte föreställa mig hur det är.

Vi har en underbar son här hemma. Men det har jag tjatat om sedan dagen han föddes så det visste ni redan. Jag är otroligt tacksam för att vi har honom. Jag älskar att vara mamma till Liam! Jag vill ge honom ett syskon. Jag vill ha ett barn till. Det finns inget jag vill mer. Jag drömmer om det varje dag, flera gånger varje dag. Drömmer! Fredrik drömmer inte om det. Han är nöjd. Den enda person som kan neka mig fler barn är Fredrik och han är mycket tveksam till fler barn. Jag vet att jag ska vara glad över Liam men jag är ändå förkrossad. Att tycka så olika om en sådan stor sak är skitjobbigt. Vi har inte bestämt hur vi ska göra så hoppet är inte släckt än. Only time will tell. Men hur kompromissar man? Hur hittar man en lösning på detta? Vem ska "ge sig"? Ja, hur fan löser vi detta utan att krascha?

<3

So raise your glass.....


Finns det något bättre än att spela hög musik? Klart att det finns men det måste komma på top 10 över underbara saker att göra :) Jag älskar att spela hög musik i bilen. Men med en Liam i bak så är det väldigt sällan jag får tillfälle att göra det. Ett perfekt sådant tillfälle är när jag kör till frisören. Ujujujuj, vad jag spelar och sjunger då! Det är frihet för mig just nu haha. Och visst sjunger man förbannat bra när musiken är så hög att man faktiskt inte hör sin egen röst. Herregud, jag tror idoljuryn skulle älska mig :) Inte falskt en enda gång, vad mer kan de begära! Just nu spelar jag hög musik. För att jag kan. För att mina killar är borta under förmiddagen. Så jag spelar hög musik. Mycket hög musik. p!nk är perfekt att spela när man får spela högt och bara vill dansa omkring som ett jävla fån :)

Så nu lyssnar vi på p!nk - Raise you glass

so raise your glass if you´re wrong in all the right ways

Det värmer i allt detta kalla

Jag och Sara stod inne på KappAhl då Sara får ett telefonsamtal. Sara känner några från Norge och detta var en bekant till Sara som ringde och sa att hon inte fick tag i personen i fråga. Hon berättar vad som hänt, att en bomb smällt i centrala Oslo och att de misstänker i terrorattack. Vi blev helt stumma. Jag slängde mig på telefonen för att gå ut på aftonbladet.se och se vad som hänt. Det stod inte så mycket än. Vi höll oss uppdaterade hela tiden och när vi sedan får höra vad som hänt ute på ön blev vi helt förskräckta. Vår kväll färgades av detta och vi pratade mycket om det. Mest om att det inte går att förstå ut en människa kan göra så och även vilken skräck ungdomarna måste ha känt. Att vara fast på en ö tillsammans med en människa som vill dom så ont. Ända flykten är ut i vattnet och simma så långt du kan och hoppas att någon kommer och hittar dig innan din ork tar slut.
När man ser hör hur civila har åkt ut med privata båtar för att rädda dessa ungdomar. Vilket civilkurage. Vissa blev till och med beskjutna när de utförde dessa handlingar men fortsätter ändå. Det är stort!
Så tankarna går till vårt grannland idag, till alla de som berörs av detta på ett eller annat sätt. Till alla dom som struntat i sin egen säkerhet för att rädda andra. Det värmer i allt detta kalla!
Valfritt innehåll
RSS 2.0