En fredagkväll

Jobbveckan är äver och jag har gosat ner mig i soffan och halvslumrar framför The Voice. Jag är verkligen toktrött men jag följer även liverapporteringen av Villa - Bollnäs och det är hiskeligt spännande. Får se om jag orkar vara med hela kvällen dock.
En kollega på jobbet har en spricka i foten och kommer vara borta i 2 månader!! Självklart får vi vikarie istället för henne och dom vi haft har varit jätteduktiga. Så dom ska jag inte klaga på. Men nu är det jag och en annan på vår avdelning som är de enda utbildade pedagogerna så vi får göra allt. Denna veckan har jag hållt i allt, precis allt. Det har varit jätteroligt och jag har trivts med det men idag har jag verkligen gäspat mig igenom hela dagen. Hur kommer det vara om två månader. Det finns ju en anledning till att läraryrket inte lockar så mycket längre. En hel klass alldeles själv där man ska ha koll precis allt själv. Det är ett enormt ansvar. Jag är inte alls sugen på det. Det är tillräckligt stor arbetsbelastning på en förskola. Och där jobbar man nära med andra pedagoger i arbetslaget. Känns som att man har en annan stöttning på förskolan och det verkar ensamt i skolan. Men jag satsar på att en dag jobba i skolan oxå. Det är något jag vill prova. Men vi får se när jag känner mig mogen och vågar det :)
Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Valfritt innehåll
RSS 2.0