Dagen mitt i veckan
¨Mamma, du är min goding... och älsklinf¨
Det var det sista Liam sa innan jag lämnade hans rum efter kvällens nattning.
Det finns väl knappast något bättre sätt att avsluta dagen på.
För korta eller för håliga. Det är det som Liam har haft att välja på i byxväg. Med andra ord så var det dags för lite shopping. Alltid kul att shoppa till kidsen och nu när Liam har lite egen vilja så kan det ju dessutom bli lite vad som helst. Det skymtas ju ett par KNALLorangea byxor... japp, Liams val haha. Tillsammans med en orange dinosaurie kan det säkert bli hur coolt som helst. Så länge Liam trivs i det han har på sig så är jag supernöjd.
30 oktober idag. Oktober är snart till ända och november bankar på dörren. November är nog faktiskt den tråkigaste månade på hela året. Månaden då det inte händer något kul och det är så mörkt och kallt. Det är bara en enda lång nedräkning till första december, min absoluta favoritmånad!!
Men, jag har inte råd att få någon höstdepp känner jag. Om 2,5 månad är det dags att trycka på play-knappen igen och köra igång på riktigt igen. Att vara mammaledig är lite som att leva inne i bubbla. Tiden stannas på något vis. Alla runt omkring fortsätter med sitt, jobb, skola eller vad de gör. Som mammaledig så är det konstant fokus på kidsen i stort sett, så som det ska vara såklart! Det blir som att pausa omvärlden ett tag.
Dessa 2,5 månader som är kvar ska verkligen utnyttjas till max.
Jag har fått en liten ångest när det gäller att Liam ska börja vara mer på förskola igen. Nu vet jag ju inte när jag kan få tag i ett mer permanent jobb men någon gång händer det och då blir det återigen längre dagar för honom. Nu är han så van vid att vara mycket med mig och det märks på honom. Han är mammig men inte på ett jobbigt sätt. Det är snarare så att vi har blivit väldigt tajta vilket blir rätt naturligt när vi umgås så mycket som vi ju gör.
Men jag är orolig för att han kommer tycka att det blir jobbigt att vara utan mig. Att han kommer sakna vår tid tillsammans.
Jag har ju inte en aning om han kommer göra det och jag kommer ju märka det och får lösa det då.
Men hur vet jag inte. Jobba måste jag ju.
Ångest och dåligt samvete, en förälders vanligaste känslor..?
Ett mammahjärta krossat
¨Oj, tack för att du köpte en pumpa till mig mamma!¨
Liam blev förtjust när jag berättade för honom att det väntade en pumpa där hemma som vi skulle göra en lykta av.
Jag trodde det skulle vara bökigt och krånligt men jag och Liam fixade det lätt som en plätt. Han blev så stolt när vi satte ut den på trappan så alla kunde se den!
Imorse när vi skulle gå till dagis så sa jag tll Liam att han får tända pumpan när han kommer hem från dagis. ¨Nä, jag är dålig på att tända pumpan ¨får jag till svar då. Mitt hjärta krossades där och då. Min pojke är inte dålig på något. Jag vill inte att han ska känna att han inte klarar något eller att han är dålig på något. Jag vill att han ska ha ett bra självförtroende och tro på sig själv och sin förmåga.
Så vi tog fram tändaren och sen tände vi en fin stor låga och sen blåste vi ut den igen. Tände - blåste ut, tände - blåste ut.... visst kunde han tända.
Stormsäkert
Huset är städat, dammsugat och fixat. Storkid lämnad på dagis. Storhandling utförd, katterna slipper svälta mer (men det var på håret!!). Tomten är stormsäkrad. Dvs allt löst; cyklar, krukor, leksaker, fågelmatare osv är inplockat. Nu väntar vi bara på att stormen ska slå till med full kraft. Jag hoppas bara att jag hinner hämta Liam innan. Man kan ju hoppas på att media (som vanligt) har förstorat upp detta och att det är en svag bris som sveper in över landet. Men men, better safe than sorry.
I lördags blev det biopremiär för Liam.
Vi var och såg på Flygplan. Jag tänkte att det skulle vara en bra första biofilm för honom eftersom den är som Blixten-filmerna och Blixten är ju Liams stora idol och de filmerna har setts X antal gånger.
Liam gillade filmen och det gick att sitta still hela tiden.
Direkt när vi kommit ut igen så bestämde Liam att vi skulle se även Turbo på bio snart :)
Kastanjekonst hos svärisarna.
Haha, igår var vi hos bästisen Ville innan Bamsegympan.
Kidsen lekte medan mammorna fikade och tog det lugnt vid köksbordet.
Efter ett tag så fnissas oc skrattas det gott innifrån toaletten. Vi låter dom hållas då vi trodde dom lekte med bilen som ändrar färg när det spolas varmt/kallt vatten på den.
Skratten blir högre och högre.
Dags att kika in tänkte vi.
Det var tydligen annat än bilen som hade testats om det kunde ändra färg :P
Kul hade dom iaf och det var ju bara vatten!
Härligaste torsdagen
Idag for jag och Vera hem till Matilda och Gustav. Planen var ju att kidsen skulle sova sött medan mammorna kunde dricka te, fika och prata massor. Ja ni kanske blir chockade men det är faktiskt lättare att föra en konversation utan småkids som tjoar och far omkring.
Och minsann, småkidsen sov och vi kunde slänga upp benen i soffan och bara njuta! Ovanligt att de små faktiskt gör som man vill haha!
Vera fick öppna presenter oxå och hon blev så nöjd att hon började tugga frenetiskt på innehållet. Det kan ju inte bli mer godkänt än så lixom :)
Nyss hemkommen från gymmet. Härligaste känslan: nytränad och värkande ben. Tisdagens mördarkväll med tre pass a la Kicki gör sig fortfarande påmint i form av en ordentlig träningsvärk i lår och mage. Det blev bland annat 140 upphopp.... idag blev det spinning och det tog ett tag innan benen mjuknat.
Nu är dom stela och onda igen..
Imorrn är det äntligen fredag :)
OnsdagTjugotvåTjugo
Vår lilla sjukstuga fortsätter lite till.
Liam och Fredrik står för det sjuka och girlsen är dom som ser till att hålla ångan uppe här hemma!
Så dagen har verkligen varit hur lugn som helst. Den enda fart som det har bjudits på är den i Liams tv-spel då Cars-bilarna susar fram i tävling efter tävling efter tävling... tills batteriet dog i handkontrollen.
Imorrn får iaf jag och Fröken V ett härligt och välbehövligt avbrott i sjukstugan.
Vi har ju en date med Matilda och Gustav. Det ser vi fram mot!!
Nu hoppas vi bara på att Vera kan sova hela natten utan att ha sällskap på madrassen bredvid och att Liam slipper sin hosta så att han får vila ordentligt!
Årets Smak - Kommer den knäcka originalet?
Grå tisdag
Två förkylda kids har jag hos mig här hemma idag. Hostigt och snorigt så det fick bli en hemmadag för Liam. Nu sitter han och softar framför sitt Blixtenspel.
Om en stund ska vi till bvc så Vera kan bli vägd, mätt och stucken i sina knubbiga små lår. 1 årskontroll! Vi skulle ju varit där förra veckan men det kom jag på när vi var ute och gick och det var två minuter tills vi skulle infinna oss :P snurrhjärna!
Vet inte hur det blir med vaccinering när hon är förkyld men vägd och mätt kan hon ju bli.
Annars blir det till att ta det lugnt idag. Vi är alla lite småtrötta efter en natt med onödigt mycket vakna inslag och sedan en tidig morgon på det. Att dom inte kan vara antingen eller lixom.
Nu ska jag gå och försöka få bort gårdagens fluff!!
Upp å Ner å Fluff Fluff
Idag var jag hos frisören. I den här byn kan man absolut inte känna sig säker när man sätter sig i en frisörstol. Detta var tredje salongen som jag provade. De andra två borde stängas omgående. Usla!
Men idag blev det bra. Jag fick bort min något omoderna hockeyfrilla och nu känns det fräscht igen. Så nu kan det få växa sig ännu lite längre :)
Men det jag funderat på angående frisörer det är hur de tänker när de stylar håret efter klippningen. Jag begriper det inte. Jag kommer alltid ut med världens puffigaste hår. Jag har lixom redan stort huvud, det behöver inte bli ännu större! Och det var inte bara något jag råkade ut för idag, det är ju alltid så. Ser frisörerna inte det själva att det ser för jävligt ut. Bobblehead lixom! Och sen jag själv då. Varför säger jag inte till haha.
Fy farao vilket jävla pisshumör jag varit på de senaste två dagarna. Jag har känt hur jag kokat över för minsta lilla. Spottat och fräst är det enda jag gjort emellanåt. Shit vad jag känt mig tråkig. Liam har inte heller tyckt jag varit så kul hela tiden. Förståeligt. Nu hoppas jag att det vänder för så där kan jag inte gå runt och vara. Jag drar ner både mig själv och de andra. Ibland är det bara så svårt att komma upp ur det där men idag har det känts bättre.
Nu tittar jag på Drömkåken och drömmer om att storrenovera här hemma. Den dag vi kan göra om vårt kök, det kommer vara så jäkla underbart!!! Men, det får bli när kidsen blivit större och vi (läs ;jag) tjänar mer pengar :)
Men planen finns där!
EnLördagIOktober
Regn Rusk Höst
Skara Emmie Növel
Fika Pepparkakor Gott
FarmorSonia Bebislycka
En Oktoberkväll i blåhuset
Ja då, vi lever än här hemma. Har haft fullt upp i dagarna så bloggen låg inte med på priolisten. Men så här en fredagkväll hemma hos denna småbarnsfamiljen så finns det tid. Inget rännande på stan eller fylleri i soffan här inte! Usch och fy för sånt beteende :P Idol och en skål med chips, så mycket ös är det här hemma.
I onsdags åkte jag och kidsen med svärmor till Kristinedal, en stooor tygaffär som ligger ute i urskogen. Jag var sugen på att sy lite nya mössor till kidsen. Veras passar ju inte längre och ska Vera ha så måste Liam oxå få. Så vi kom hem med fina tyger och vi satte igång direkt. Hur många av er tjejer kan säga att ni har en karl som kan hantera symaskinen? :) Jag tror till och med att Fredrik tycker det är lite kul.
Vi (jag och Liam) hjälptes åt att välja vilka tyger det skulle bli till mössorna.
Liam vill ha en av varje såklart :)
i Tisdags stod jag tillsammans med Matilda och höll på att förfrysa på en lekplats. Vad gör man lixom inte för sina barn. Var kom denna kyla ifrån? Det är ju nästan så att vinterjacka åker på (vad ska hon då ha på sig till vintern vet jag några som tänker. Bry er inte om det ni, jag löser nog det i år igen)
Vilken bra låt Gabriel sjunger nu, vad tusan heter den? Måste ha!
Åter till kylan haha. Iaf, jag och Matilda bokade in en date nästa vecka då vi ska skippa våra stora barn (förskola) och bara sitta inne och dricka kaffe (som vi inte dricker men tanken på det är alltid lockande tycker jag) och ta det lugnt med våra småttingar. Det är svårt att bara kunna sitta och prata i lugn och ro när vi har våra 4-åringar som ömsom leker kanonfint och ömsom bråkar som hund och katt. Det är inte många meningar som inte blir avbrutna av någon liten som pockar på uppmärksamhet av olika skäl. Nu får vi hoppas att Vera och Gustav kan göra som mammorna vill så vi kan få ha en lugn förmiddag tillsammans.
Vera har kommit på att det är väldigt skojigt att leka med hink och spade minsann.
Tänk att man kan göra annat med sand än att ha som mål att käka upp den.
15% rabatt på leksaker till det lilla köket!
Veras rum är ju fortfarande under arbete. Det mesta är färdigt men jag har så många drömmar och planer för det lilla rummet så jag undrar om jag någonsin kommer blir färdig.
Jag skulle vilja ha en liten köksvrå i ena hörnan och jag hoppas att Fredrik kan snickra ihop det så att det blir som jag tänker mig. En söt liten vrå med diverse köksverktyg och dyl.
På lekotek.se kan man hitta mycket som passar bra i köksvrån i ett barn rum. Som jag skrivit några gånger tidigare så är jag lite kär i Jabadabado:s träleksaker och det kan man bland annat hitta på lekotek.se.
Använd rabattkoden Elin1205 så får du 15% rabatt. Den gäller resten av året så passa på!!
Slött
Klockan 08,40 knackade det lite försiktigt på vår ytterdörr. Liam hoppade upp och rusade till dörren för att släppa in bästa kompisen Ville. Sen var det full fart hela förmiddagen.
Jag är totalt slutkörd. Inte så mycket på grund av en fartfylld morgon utan snarare på grund av en viss Fröken Vera vaknade vid 3 å sen var det mer högljutt än vad som är nödvändigt nattetid!
Nu passar jag på att vila på sofflocket en stund. Vera sover i vagnen och Liam pausar vid tvn. Vi är alla trötta idag helt klart.
Vi tar nya tag imorrn, hoppad jag:)
Så där ¨härligtont¨
Det är knasigt hur olika det kan vara när man tränar. Ena dagen som är det som att man arbetar i en enda lång uppförsbacke från första sekund. Det spelar ingen roll hur mycket man verkligen ville träna, kroppen samarbetar inte med hjärnan utan den skriver efter att få sluta, att man ska stanna!
Näste gång man tränar så är det tvärtom. Det spelar ingen roll vad man utsätter sig för, allting gå så lätt och man skulle kunna hålla på i flera timmar och man kan gör det med ett leende på läpparna hela tiden.
Rent mentalt kan jag tycka att det är att föredra att ta sig igenom den där pestträningen. Det är lite so matt bestiga ett berg. Man pustar och frustar och det gör ont överallt men man klarade det. Man klarade det man hade tänkt göra. Man stannade inte utan tjurade sig igenom det. Vilken vinst det är!
Men idag så kände jag på hur det var att bara få flyga fram. Jag var sjukt sugen på att springa milen. Det har jag inte gjort sedan i maj då vi sprang Tjejmilen i Hässleholm. Så det var minsann dags. Så det var lite det jag hoppades på. Men jag vågade inte riktigt ställa in mig helt på det för det har varit väldigt trögt när jag sprungit de senaste veckorna. Då med barnvagnen iofs.
Kände efter 2 km att det här minsann skulle gå vägen. Milen, here i come :)
Så jag sprang och sprang och sprang. Det var aldrig jobbigt. Inte alls. Fick lite ont i ena foten men det gick att tänka bort.
Jag sprang hit och dit och hit och dit. Allt för att få ihop en lång runda. När jag var vid milen fortsatte jag springa. Jag var ju inte hemma än :) När jag väl var vid vårt hus så var jag vid 1,16 mil. Går inte att stanna där. Inte så nära 1,2 mil. Så jag sprang 1,2 mil idag. Aldrig sprungit så långt och det gick så lätt. Så härligt.
Nu har jag ont lite överallt men det härligtont :)
Dagen då Vera kom. The True Story continues
Så, var var jag nu igen...
Hjärtljuden är svaga så det finns inte mycket mer att göra än för mig att sätta igång att krysta. Värkarna kände jag knappt alls så därför var det svårt att riktigt veta när tusan jag skulle krysta. Bebisen var fortfarande långt upp och hon åkte mest upp å ner när jag krystade. Jag hör ordet ¨sugklocka¨och känner hur jag nästan får panik. Jag hade verkligen hört skräckhistorien om den där sugklocka. Hur läkare dragit så hårt att bebisen ryggrad gått av, eller att man spricker från Ystad till Haparanda. Men samtidigt så förstår jag att jag kommer inte få ut den här ungen utan hjälp. Hur mycket jag än tog i så hände det inget och bebisen mådde inte alls bra och hade inte gjort på ett bra tag.
Sen är det lite oskarpt för min del haha. Jag vet faktiskt inte riktigt hur mycket sugklocka läkaren behövde använda. Jag tror inte speciellt mycket för ett tu tre så får jag asont och spänner hela kroppen och blir som en fiolsträng (typ haha) och nästa sekunde så krystar jag som en galning och ¨plopp¨ ( nä det sa inte plopp å nä det var inte så lätt som en plopp) så är bebisens huvud ute. Hallå där lixom :P Och nästa krystning så är bebisen hos oss.
Jag hinner se bebisen några sekunder sen rusar dom iväg med den. Hon kunde inte andas och ett akutteam väntar i korridoren eftersom bebisen inte mått så bra på ett bra tag inne i magen. Fredrik följer med och där ligger jag. Pratar med sköterskorna och får såklart beröm för bra arbete :) Stor eloge till alla dom som hjälpte oss!! Vilka superhjältar!
Tiden går. Efter en stund kommer vår barnmorska in och uppdaterar mig: ¨Hon... eeeh bebisen mår bra nu. Den behövde bara lite hjälp de första 15 minterna men nu går det fint¨
Det enda jag hört av den meningen är HON. Sa hon ¨hon¨?!! Nääää, hon sa bara fel. Eller?? Är det en tjej? Nää, Elin, du gör pojkar, inte tjejer. Eller?
Tiden går såååå långsamt och jag ligger där och blir ¨ompysslad¨och bara väntar.
Dörren öppnas och där kommer dom ju. Fredrik med vår nying i famnen!.
¨Det är en flicka¨ är det första Fredrik säger.
¨Va, är det en tjej?
¨Ja :)
Jag ska erkänna, jag kikade faktiskt innanför filten för att se så dom sett rätt :)
Det var en tjej, och ganska snabbt fick hon namnet Vera!
Men eftersom jag är jag så fortsatte jag att vara lite dramatisk. Jag slutade inte blöda. Det forsade ur mig lite då och då. Larmknappar trycktes in och rummet fylldes med folk. (jösses vad snabba dom är när den där röda knappen trycks in. Effektiva. Alla vissta precis vad dom skulle göra. Imponerande!) Till slut görs en ultraljud på mig och då ser dom att jag har hinnrester kvar. Så, in på operation. EDA på igen. Oj vad jag kände mig ensam då. Så jäkla övergiven. Precis som med Liam då jag fick ligga på övervakning på grund av stor blodförlust. Men, åter kred till personal. Underbara är dom. Dom lugnade mig när tårarna rann.
Så, nu var det över. Jag mår bra igen. Vera mår bra igen. Och vi är numer 4 i vår familj!
Fina fina Vera.
En ettåring numer.
Picknick efter dagis idag!
¨Det är svårt att tycka bland alla som tycker något¨
Efter middag så fick jag mig en välbehövlig paus från allt.
Tog mig ut på en höstpromenad bland gult, rött och oranget. Så fint och lugnt.
Kom in precis innan det började mörkna.
Liams kommentar när jag steg innanför dörren
¨Varför kom du hem igen?¨
Hmpf.. haha.
Jag antar att det nu är många som precis som jag sitter och väntar spänt framför tvn. Något som vi väntat på under hela sommaren kommer äntligen ske idag. Något som vi längtat efter något så ofantligt mycket.
Grey´s Anatomy har premiär och det bjuds på dubbelavsnitt.
Äntligen börjar det rulla igång, höstens tv.
Nu väntar jag bara på The Following oxå.
Kvällsfika är ju ett måste.
Kokosjuice, satsumas och två digestive.
Duger bra till mig :)
GTA såklart.
Fredrik ser inte den lilla texten när han ligger i sängen.
Jag tror han börjar bli lite gammal jag :P
Dagen då Vera kom. The True Story
För exakt ett år sedan var jag på en restaurang med regelbundna värkar. Jag stod och spanade på vad jag ville ha medan jag samtidigt andades igenom värk efter värk. Jag var då öppen 1 cm och vi var säkra på att vi skulle få träffa vår bebis den dagen. Tji fick vi. Det visade ju sig att lilltjejen hade andra planer och vi fick vänta till morgonen efter.
Vilken dag det var. Vi hade tid för koll på morgonen. Vi skulle vara där vid 08. Efter undersökning så kommer det in en barnmorska och säger: Ni vet väl om att det bli igångsättning? Vi måste sett ut som två fågelholkar. Det hade vi inte en aning om. Som tur var så hade jag tagit med bb-väskan men Fredrik hade inget med sig.
Nervösa med förväntansfulla så gick vi till "vårt rum". Och sen var det igång. 10,30 sattes jag igång och det tog 20 min sen kände jag första värken. Yes, det hade funkat!
15,30 flyttas vi till förlossningssal och jag börjar med lustgas. Då var det jobbigt men så fort jag fått lustgasen så gick det bra igen. Lustgas och pilatesboll gör underverk och jag mår prima.
Bebisen hjärtljud är si och så ett tag och dom har extra koll på det hela tiden.
Jag får Eda på kvällen 22 och den sitter där den ska haha. Sen känner jag ingenting förrän jag ska krysta.
Under natten så är bebisens hjärtljud inte bra. Går upp och ner. Ligger stadigt men dippar ofta. Lite efter 04 så står jag på knä i sängen för att få bebisen att komma ner mer. Plötsligt så faller dom ordentligt och då hämtar bebisen sig inte igen.
Fortsättning följer....
Chokladens dagar är räknade
Chokladens dagar är räknade. Den 2 oktober 2020 är det slut på chokladsnaskandet!. Kakaobönorna börjar sina. För en chokladälskare som jag är ju detta en stor katastrof! Chokladen är ju det godaste snasket som finns. Att leva utan det kan jag inte ens föreställa mig. Jag kommer känna mig vilsen och utlämnad! Mitt liv kommer förändras. Tänk om jag blir tvungen att börja äta de gröna marmeladbollarna istället?! *börjar googla hur man sköter kakaoplantor*
Så ljuuuuvligt gott!
GodMorgon
15% hos Lekotek.se
Jag är ett stort fan av träleksaker.
Dels för att jag tycker det är fina leksaker men oxå för att dom är tåliga och håller länge.
På lekotek.se kan du hitta många träleksaker från bland annat Jabadabado, BigJigs och Calafant.
Verktyg, bilar, bakverk, kartongkul, dragleksaker, spel och pussel är lite av det som du kan hitta på lekotek.se.
Just nu har jag glädjen att dela med mig av en rabattkod som ger dig 15 % rabatt på hela deras sortiment.
Det enda du behöver göra är att uppge koden Elin1205 i kassan.
Koden gäller hela året vilket ju är perfekt nu inför julklappsshoppingen!
Här är några av mina favoriter:
Just another monday
Nyss genomlidit årets jobbigaste löptur. Avdomnade och stumma ben och kasst flås!! Inte en enda sekund var det skönt, bara jobb jobb jobb. MEN känslan efter att jag tagit mig igenom ett sådant pass är den bästa känslan som finns. Hjärnan skrek flera gånger att det var jag skulle stanna, att jag inte orkar mer, att jag inte ville mer. Men jag är väldigt bra på att skjuta bort tankarna och fokusera på att när jag kommit fram och korsat mållinjen så finns det inget bättre.
Svettigt
Satsumas.
Så sura att hela jag skrynklades ihop haha. Men det är då dom är som godast!
Höstens antågande
Visst kan höstens antågande kännas sorgligt. Nu är det långt till sommaren.
Men jag gillar den krispiga luften och knastret från löven under fötterna.
Också är det rätt så fint!
Nu är Fredrik snart färdig med att jobba långt bort. Förhoppningsvis är veckan som kommer den sista veckan som han behöver sova borta. Vilket ju innebär att han kommer vara hemma med oss och det första som jag då börjar tänka på är såklart: Jag kan äntligen börja gå till gymmet regelbundet igen! Som jag har sett fram mot detta!
Så jag hoppas att min vecka kan se ut så här. Förutom imorrn för då behövde Fredrik nog sova borta.
Tack alla för en jättefin helg!
I torsdags kom mina föräldrar, lillasyster och köttbullen Fanny upp hit till oss. Vilken fin helg vi har haft med dom. Min mamma fyllde jämnt i onsdags så vi åt gott på en restaurang för att fira lilla mamma.
Jag åt en supersmarrig Wallenbergare. Oj så gott det är!
Nästa vecka fyller vår fina tjej 1 år!
Vi passade på att fira henne när Skånegänget var här uppe.
Ballonger, finduken, presenter, mumsig cheesecake och kladdkaka, busiga ungar och fin släkt (på bägge sidor ofc) gjorde att vår tjej blev firad på bästa tänkbara sätt.
Nu inväntar vi den 10 oktober då vår Vera verkligen fyller 1 år.
Jag hamrar och spikar jag bygger en.....
Jag gjorde ett klockrent inköp idag.
Har funderat på det ett tag.
Nämligen Jabadabado:s ¨Spika Mönster¨
Är man en liten kille som gärna hjälper pappa med diverse arbeten som kräver verktyg men som kan vara lite för svårt för en liten kille, ja då är ju detta lilla spika-setet perfekt.
Vi åkte till leksaksaffären för att spana lite till Vera men så snubblade vi över detta
och jag var ju bara tvungen. Och det gick hem. Den lille killen har spikat i stort sett hela dagen.
Kul när man hittar ¨leksaker¨som passar både liten och stor :)
Vi är allihop förkylda och lite slitna. Vera har sovit dåligt hela veckan, vilket ju medför att även mamma Elin sover dåligt. Om det är på grund av förkylning eller annat det vet jag inte. Så två nätter nu har jag legat på madrassen bredvid hennes säng. Nu hoppas jag på att få sova i min egen säng inatt för den är faktiskt aningens bekvämare :)
Imorrn kommer mamma, pappa, lillsöstra och FannyBunny upp hit till oss.
Vi ska fira två ¨grisar¨ med pompa och ståt.
Kära mamma fyller år idag så hon ska vi fira och Vera fyller ju år nästa vecka så det blir kalas på lördag.
Så det blir en fartfylld helg minsann!
Nu ska jag smyga ner i min säng och hoppas på att jag får ligga där hela natten :)
