Sommarens sista dag har jag firat genom att se framåt och beställt en vinteroverall till Liam. Ja det är lika bra för snart knackar snöstormen på vår dörr och då vill vi ju inte stå där med rumpan bar. 

 

Didrksons är min favvis när det gäller vinterkläder så det fick bli deras Theron overall.

Härlig grön färg eller vad!! 

 

 

Hela familjen samlad igen.

Det kändes som att när Fredrik tog i handtaget till ytterdörren så kom min kropp på att den var lite trött.

All min energi flög ut när dörren öppnades. Fast jag tycker ju inte att det varit speciellt jobbigt denna veckan.

Kidsen har varit nöjda och glada och vi har haft en mysig och lugn vecka.

Så jag vet inte riktigt var min energidipp kom från. 

 

¨Hur många bor det i Stockholm? En dryg miljon!¨ hihihihihi.... 

 

Imorrn kommer vår Fredrik hem igen. Han är saknad :) Liam har pratat mycket om pappa idag och saknar honom massor säger han. Hur ska det bli när det gått några veckor? 

 

Vår dag idag då. Vi fick börja dagen med ett tandläkarbesök. Liam ramlade och slog i munnen ordentligt igår så jag tyckte att det var bäst att en tandläkare fick kika på tänderna. Allt gick fint och det var nog ingen fara. 

Annars har vi bara tagit det lugnt idag. Vi cyklade till affären och jag höll på att cykla av vägen x antal gånger :P inte helt lätt att hålla koll på både min cykel och en Liam som spanar på allt som rör sig haha. Men vi kom hem igen utan skrapsår eller andra skador och den radiostyrdabilen kunde få sina nya batterier och en liten kille blev glad. 

 

När jag nu får agera ensamstående några dagar i veckan så uppskattar jag verkligen kvällstiden utan barnen extra mycket. Att få bara sitta på ändan med tvn igång, datorn i knäet och mobilen tätt intill :) avkopplande helt klart! 

Det ska bli skönt att få lite vuxet sällskap i form av min käre make imorrn. Får hoppas att han inte är allt för trött utan har ork att umgås med oss. Han jobbar ju väldigt mycket så jag kan tänka mig att det är en trött Fredrik som kommer hem. Men hellre en trött Fredrik än ingen Fredrik alls!

 

Ja minsann, jag och Vera började även denna dag med en löptur. Vera sovandes och jag svettandes.

Perfekt fördelning oss emellan tycker vi!

Nu har jag fått en ordentlig träningsvärk i benen och med tanke på att vagn + Vera väger en del så drar jag slutsatsen att det är den kombon som är ¨boven¨ i vårt drama.

 

 

 

 

 

Igår när vi körde upp på uppfarten till vårt hus efter att ha hämtat Liam så stod där en liten överraskning till honom. Jag och Fredrik hade pimpat hans cykel med en vimpel från Cars och en ny korg från Cars då den gamla blivit så sliten. 

 

-Oj, vad är det här? Har ni köpt det till mig??

 

-Det var verkligen snällt att ni köpte det till mig!

 

-Det är jättefint!!!

 

-Tack så jättemycket!

 

-Dom är verkligen jättefina!!

 

-Jag blev verkligen glad för att ni köpt dom till mig!

 

-Visste ni att jag ville ha sån?

 

Ja, den lille mannen var verkligen tacksam och jag vet inte hur många kramar och tack jag och Fredrik fick. Det var många iaf :) Så där kan man ju säga att vi prickade rätt!

 

 

 

 

 

Under en promenad till dagis:

 

Liam: Jag vill ha en sån stor pool som farmor och farfar har!

Mamma Elin: Men vi har ju en pool redan och du får ju bada i deras pool när du hälsar på dom.

Liam: Va?

Mamma Elin: Du får ju bada i deras pool när du är där!

Liam: Va??!

Mamma Elin: Du får ju bada i deras pool när du är där!!

Liam: Får jag bada i Veras stol??!!

 

Haha, kan det vara en vaxpropp i lillherrens öron tro ;)

 

Häromdagen när jag och kidsen var i stan med svärmora/famor så gick vi in i en liten butik för att köpa glass. Liam och Mia ställde sig i kön medan jag och Vera väntade vi utgången. Då kommer det in en kvinna med 4 ungar i släptåg. Äldsta ungen tror jag var runt 6 år. Jag rös verkligen när jag såg hur den mamman behandlade sina barn. Hon svor åt dom ett flertal gånger och pratade nedlåtande till dom hela tiden. Jag har absolut förståelse för att man som förälder, speciellt när barnen är så små, kan vara väldigt trött och sliten. Så visst, man är inte alltid på top och man orkar inte alltid vara jätteglad. MEN, att svära åt sina barn eller prata till dom på ett sätt som nedvärderar dom eller idiotförklarar dem det tycker jag är absolut förbjudet. Tyvärr så tycker jag att jag stöter på det ganska ofta. Både pappor och mammor faktiskt. Förstår dom inte hur det påverkar ett barn när ens egna föräldrar gör så mot en? Ens föräldrar ska vara dom som man alltid kan lita på, som alltid stöttar en, som aldrig nedvärderar en och som alltid älskar en. No mather what! 

Att ha föräldrar som behandlar en med hat måste påverka ett barn otroligt mycket. Den här kvinnan utstrålade hat mot sina barn tycker jag. Nu säger jag inte att hon hatar sina barn för det tror jag väl inte. Men vad tror hon att barnen känner?

Samma sak hände när vi var i leksaksaffären. Då hörde jag en mamma som röt och svor åt en pojke, som var i Liams ålder, för att han tryckte på en knapp på en av leksakerna. Det går att säga ifrån på många olika sätt och att svära och ryta och trycka ner är verkligen inte det sätt som jag eller Fredrik använder oss av när vi uppfostrar våra barn! 

 

Vi är inte perfekta på något sätt men vi är förbannat bra föräldrar :)

 

Ja, den däringa förkylningen som jag hade planerat att jag skulle sova bort den hade inte samma planer som jag. Snor och dreggel har varit huvudrollsinnehavarna här hemma under de senaste dagarna. Shit vad det är ofräsht att vara förkyld. Plus då att ha två småttingar som gärna delar med sig av både snor och dreggel. Dom kallar det pussar och kramar, jag ser det mer som ett försök att slippa torka näsan på strävt papper..... 

Igår hade jag köpt världens godispåse i nya godisbutiken i stan. Så underbart skulle det bli... kunde blivit. Lagom till att den skulle intagas så packade smaklökarna sina väskor och styrde kosan någon annanstans. Tack för det lixom.

Så, påsen är kvar, smaklökarna har återvänt. Tillfälligt eller för gott det vet jag inte. Så egentligen borde jag moffa och trycka i mig godis hela dagen. Man vet ju aldrig om väskorna packas igen..... 

 

Liam är på semester hos farmor och farfar. Karusellåkning och fiskande stod på schemat där så jag kan tänka mig att han har superkul. Han sa innan vi åkte igår att han kommer sakna oss men jag tvivlar på att han ens kommer ihåg oss efter den här helgen ;) 

Finaste ugglan som Vera fick av sin farmor igår.

Kommer passa så bra i hennes rum när det äntligen blir färdig

 

Två krassliga kids har resulterat i en morsa med raspig hals ikväll. Nu hoppas jag att förkylningen som är på gång bekämpas från alla håll så att jag när jag vaknar imorrn är frisk som en nötkärna. Måste vara någon form av racerförkylning för Liam är redan mycket bättre bara efter typ 2 dagar. 

 

Vi har varit inne i staden idag tillsammans med svärmora/famor Mia. Vi hade en fikadate inplanerad men eftersom vi ändå var inne i stan så fick det bli lite shopping!

Liam har växt hur mycket som helst under våren och sommaren så han hade nästan inga tröjor som inte flashade hans mage. 

Så vi gick på tröjjakt och lyckades hitta några finingar.

 

 

Imorse for Fredrik iväg för att arbeta far far away. Jag kommer aldrig ihåg var det är han är men han sover borta och det är inte runt hörnet. Så mycket vet jag ;)

 

Nu kommer det vara några lite jobbigare veckor för oss i familjen Andersson/Sahl. Fredrik kommer att arbeta borta i 2 månader framåt nu och jag och kidsen kommer att få klara oss själva. Denna veckan är det bara till imorgon men framöver kommer det att vara måndag - torsdag. Sen är han ledig fredag - söndag. Nu vet jag ju att det är under en inte allt för lång period men samtidigt så är det inte så att jag är överlycklig över det. Det kommer nog bli tufft vissa dagar och jag kommer vilja sälja ungarna på blocket typ. All cred till ensamstående föräldrar helt klart! 

 

Men vi får ta en vecka i taget och bita ihop när det blir lite jobbigt. Det kommer såklart gå fint men let´s be real, det är tufft och jobbigt att vara själv med två ungar 24/7. Och Fredrik kommer dessutom vara tvungen att arbeta riktigt mycket så det är ju knappast så att han har det lugnt och skönt där han är. Vi får väl se hur trötta vi är efter denna perioden :P

 

 

Vår lilla Vera har ju hunnit bli 10 månader nu. Börjar bli tjatigt att skriva att tiden går fort men för tusan den går så in i bombens fort nu. 

 

Hon går omkring. Hela tiden. Går och går och går. Ja inte utan stöd naturligtvis. Men det gås runt bord, soffor, sängar och med gå-vagnen. Hon är verkligen en hejare på det och naturligtvis väntar vi med spänning på att se henne våga släppa taget :) 

 

Annars har det inte hänt så mycket. Hon är fortfarande en bestämd men väldigt nöjd dam. Maten går si så där tyvärr. Det serveras varje dag och ena dagen äts det hyfsat andra dagen i stort sett inget. Hon äter aldrig bra när det gäller mat dock. Gröt, välling, puré, bröd och banan är något som går bra. Men, jag har insett att hon svälter ju inte. Hon äter det hon behöver och någon gång i framtiden så blir det kanske bättre. Eller så är det så att hon inte kommer vara så stor i maten och även vara kräsen. 

 

Hon pillar på allt. På precis allt. River ut varenda pryl ur lådor och skåp och sedan kryper hon vidare mot nästa mål. Och allt ska in i munnen. Stort som smått. Som tur är så har vi det väldigt bra barnanpassat sedan tidigare och Liam har inte mycker smått på sitt rum heller. För Liam rum är rena paradiset för fröken V. Oj oj oj vad där finns grejer och riva i och fram! Så det finns att städa här hemma.

 

Älskar: Att sjunga i bilen. Eller snarare att höra sin egen höga stämma. Hon ser lika fascinerad ut varje gång hon kommer upp i de riktigt höga tonerna!

 

Hatar: Att bli torkad. Det leder fortfarande till utbrott.

 

Hobby: Gå omkring :)

 

Mål i livet: Att kunna ta sig fram lika fort som brorsan. För då jäklar ska han få en riktig match när det jagas!

 

 

 

Söndag redan. Var tog denna veckan vägen? Redan mitten av augusti. 

 

Bortsett från idag så har veckan verkligen varit toppen. Vi har haft besök av LIams bästis Ville. De kom hit och fikade och busade. Det är verkligen tur att både mammor och pojkar kommer överens. Det är ju lixom inte helt självklart när pojkarna har träffats på dagis och blivit bästisar. Då är det mammor och blir ihoptussade och inte barnen. Men det blev inga bråk mellan mammorna den här gången heller :)

 

 

En Leo med frukostrester kvar i skägget.

Att vår lille jägare inte kan låta bli fåglarna!!

 

 

Klockan börjar närma sig 23 och jag börjar känna en stress över att jag borde joina resten av familjen in i drömmarnas land. Men jag har fastnat vid Varg Veum. Helt ok tycker jag. Han är ju inte jobbig att kolla på heller, den däringa Vargen. Snart dags för upplösningen och det måste nog ses.

 

Idag for föräldrarna hem till Skåneland igen. Dom har varit här uppe i 10 dagar och vi har setts nästan varje dag. Att få åka ut till campingen och slå ner ändan i en solstol har inte varit fel. Inte för att jag kunnat sitta och sola i den däringa stolen precis, pga kidsen, men vi har fått leva lite campingliv och umgåtts med mor å far. Härligt helt klart.

Imorrn är det dock dags för vardag, ekorrhjul och rutiner igen. Liam började ju förskolan denna veckan men imorrn drar det igång med de vanliga tiderna och hans nya "riktiga" fröknar kommer vara där nu. Känns konstigt att lämna honom hos personer som jag inte alls känner till. När han började på förra avdelningen så hade vi två veckors inskolning och då fick vi lära känna fröknarna lite oxå. 

Men inte på nya avdelningen. Här kastas han bara in. Dom samarbetar mycket, nya och gamla avdelningen så Liam känner till det väl. Men inte jag och Fredrik. Men jag tror det kommer gå fint. Det är vi vuxna som behöver vänja oss lite bara. 

 

 

De gråa molnen hopar sig utanför fönstret och det känns som att regnet kommer börja smattra på rutan när som helst. Vi hann precis in efter dagislämning och promenad. 

 

Jag kommer verkligen sakna  morgnarna när det är sluta på mammaledigheten. Än har jag 5 månader kvar men går det lika fort som det har gjort hittills så står inskolning och riktiga livet snart vid dörren och knackar på. Jag vet inte alls hur det kommer se ut för mig eftersom jag inte har något arbete att gå tillbaka till. Så jag får se om det blir till arbetsförmedlingen eller ett nytt jobb som jag styra kosan till i mitten av januari.

Hur det än blir så är det verkligen lite bådeochkänslor jag har. Visst ska det bli skönt att få komma igång med arbete, komma ut på ett annat sätt och möta människor. Det kan bli rätt enformigt ibland här hemma. Även om vi drar ut på äventyr hyfsat ofta så är det väldigt mycket "bara vara mamma". Det ska bli skönt att få vara lite "bara elin" oxå :)

 

Men samtidigt som kommer det vara med sorg i hjärtat som jag avslutar denna mammaledighet. Det är med stor sannolikhet sista gången som jag är hemma med barnen under så lång tid. Sista gången som vi bara kan vara. Vi har våra rutiner på morgonen, vi äter frukost i lugn och ro, tar en promenad till förskolan och då kan vi prata om allt möjligt. Bestämmer vad vi ska göra efter förskolan. Just den promenaden kommer jag sakna. Våra diskussioner. När det arbetas har vi inte den tiden. Då har vi en tid som absolut måste passas och det stressas fram och tillbaka. 

 

Ja, det känns sorgligt att tänka på det. Men än är vi inte där. 5 månader kvar och dom ska vi njuta av :) Lite sommar kvar som vi ska ta tillvara på och sedan kommer hösten. Den får bli den bästa hösten på år och dagar :) Då ska jag känna att vi gjort allt för att vår ledighet skulle vara så bra som den bara kan bli. För hittills har den varit fab! 

 

 

 

Varenda gång Liam ser en leksak som han vill ha så säger han ¨den ska tomten köpa till mig¨. Så har han sagt sedan januari ungefär. Ni kan ju förstå att den där listan förmodligen så pass lång nu att alla andra barn kommer bli utan leksaker denna julen. Sorgligt men så sant.

 

Jag förklarade för honom att då får han skriva ett brev till Tomten och berätta vad han önskar sig så får vi se vad Tomten kan ordna.

Man kan ju tycka att det kunde vänta någon månad till men så funkar inte en 3,5 åring.

Så idag har vi skrivit ett brev till Tomten med några av de leksaker som Liam önskar sig. 

Så, alla Tomtar där ute. Grabba tag i anteckningsblocket för här är Listan:

 

 

Sitter och slösurfar runt runt runt. Väntar mest på att Vera ska vakna. Hon har sovit hela förmiddagen men det är dags att vakna och äta lunch innan vi hämtar storebrorsan tycker jag. 

 

Fick hem ett par byxor från HM igår. För stora dock. Aldrig fel när det är tokigt åt det hållet :P Men det innebär ju att jag måste beställa ett par i mindre storlek och det kan hända att jag råkade beställa ett par skor då oxå. Och ett par örhänge (får hoppas Fredrik inte läser detta inlägg för han blir ju helt pustig av shopping. Iaf min shopping) Jag har velat ha ett par kilklacksskor sedan jag fick låna ett par av Erica till Sandras bröllop. Och underbara HM, som ju har allt, hade såklart ett par som jag föll för :) Chocker där lixom.

 

 

Alla dom där ¨förstgångerna¨ som man är med om som förälder är verkligen inget som man tröttnar på. Man blir lika töntigt stolt varenda gång. Det spelar ingen roll om det är att ungen lyckats peta in nappen i munnen själv, tar  de där första stegen, äter med sked, rullar runt eller fäster blicken på dig. Det är lika häftigt varje gång. 

Igår vände jag ryggen mot Vera och då kommer hon plötsligt gåendes med gå-vagnen. Tagit sig upp helt själv och travade på som om hon gjort det 100 gånger förut. Men det var en¨förstagång¨ och hennes mamma blev så där töntigt stolt.

 

 

*Dumma mamma.DUMMA DUMMA DUMMA MAMMA. DUMMA DUMMA!!!!

 

Oj och jisses, jag har nog aldrig varit så dum som jag är just nu. Dumma-ordet regnar över mig i en frekvent ström hela tiden och det verkar inte som att det ska börja avta någon gång snart. För jag har varit riktigt dum tydligen. Dummast i hela universum till och med kanske. 

 

Vad jag gjort för att förtjäna alla dessa ¨dumma¨?

 

Jag tvingade ungen att städa sitt rum.... 

 

I söndags var vi alla i Borås för att besöka alla djuren i djurparken.

Vi har aldrig varit där förut men jag har bara hört gott om parken så jag såg verkligen fram mot vår tur dit.

Sen var det extra kul att Emmie & co och mamma och pappa oxå var med. 

Och vi blev verkligen inte besvikna. Där var verkligen fint där.

 

Precis i början av parken så har de en dinosauriepark. Där fick vi hälsa på T-rex, mamut, långhalsar och några andra stora djur :)

 

 

Nu när mamma och pappa campar här uppe så spenderar vi nästan varje ledig sekund på campingen hos dom. Därför har jag inte riktigt tid att blogga :P

 

Vi kom precis hem efter att ha spenderat eftermiddagen hos dom. Grillning var planerad men det såg jäkligt mörkt ett tag. Åska, blixtrar och spöregn ett bra tag. Men, det höll upp i en timme eller två så vi kunde njuta gott av grillat ändå. 

 

Igår introducerade jag och Fredrik Bakgår´n för resten av familjen. Det är lätt ett favoritställe för oss och jag tror att vårt sällskap höll med om att det deras tapas är smarriga. Som vanligt tog jag på tok för mycket men det visade sig att mamma och pappa hund Fanny var en tapasälskare så det blev en doggybag till henne :)

 

 

 

Igår fick vi smaka på campinglivet igen.

Mina föräldrar körde upp med husvagn och installerade sig på Filsbäckscamping och vi var där en snabbis igårkväll för att hälsa dom välkomna.

 

        

 

Idag åker jag och kidsen dit igen medan Fredrik hämtar ett släp och sätter igång och slänger en massa skräp.

Så jag hoppas på fint väder så att det kan bli lite bad oxå. 

 

Men innan dess har jag ett spinningpass på schemat.

Vet inte om jag är speciellt taggad inför det men det måste göras :)

 

 

 

När vi är hemma i Skåne så är det alltid kul att åka igenom kära Vinslöv, byn där vi växte upp. Mamma och pappa bor ju numer i Hässleholm, som ligger 1 mil från Vinslöv. Vi kör alltid förbi vårt hus där jag bodde från det att hag föddes till att jag flyttade upp hit till Skaraborg. Under mi uppväxt har huset alltid varit blått, dock ommålat i olika nyanser. Nu verkar det som att det bor en barnfamilj där, studsmattan i trädgården tyder på det.

 

Sen kör vi ner i byn. Runt torget och förbi "Grevens", pressbyrån. Det var en rundlagd mycket trevlig man som hade den. Han lever inte längre och nu hette det Ewe`s någonting. Vi tar varvet i byn och sen åker vi förbi ICA som ser så mycket modernare ut nu än vad det gjorde när jag var lite. Tror det är en Supermarket nu till och med ;)

Förbi vår gamla skola kör vi oxå. Och sporthallen där jag spenderat många timmar spelandes handboll. Nu ligger där en stor förskola intill.

Som Emmie sa: byn känns öde. Inte alls livfull och full av människor som jag mer minns den. Det känns som att den håller sig fast för allt vad tyget håller. Men jag undrar lite hur länge Vinslöv kommer finnas på kartan. För alltid hoppas jag så jag åka därigenom och minnnas. 

 

 

Precis kommit hem efter en promenad/cykeltur. Skönt att Liam nu kan cykla rätt långt så slipper jag ha han stående på ståbrädan. Blir så jäkla tungt till slut. Och han cyklar väldigt gärna så det är perfekt. 

 

Nere i Skåne så var vi även i Åhus. Jag var lite smått skeptisk för det jag kommer ihåg därifrån när vi var där och badade när vi var små är att vattnet i stort sett alltid är iskallt. Men, dom har en fabolouso glassbar där så därför tänkte jag att det var värt resan.

Jag kan med glädje informera att det var en amazing att bada där. Vi var där två dagar och både kids och vuxna kunde bada utan att bli blå och frostiga. Så skönt var det och jag har inte badat i så varmt vatten sedan vi var i turkey. Och glassbaren var ingen besvikelse den heller :)