Häromdagen när jag och kidsen var i stan med svärmora/famor så gick vi in i en liten butik för att köpa glass. Liam och Mia ställde sig i kön medan jag och Vera väntade vi utgången. Då kommer det in en kvinna med 4 ungar i släptåg. Äldsta ungen tror jag var runt 6 år. Jag rös verkligen när jag såg hur den mamman behandlade sina barn. Hon svor åt dom ett flertal gånger och pratade nedlåtande till dom hela tiden. Jag har absolut förståelse för att man som förälder, speciellt när barnen är så små, kan vara väldigt trött och sliten. Så visst, man är inte alltid på top och man orkar inte alltid vara jätteglad. MEN, att svära åt sina barn eller prata till dom på ett sätt som nedvärderar dom eller idiotförklarar dem det tycker jag är absolut förbjudet. Tyvärr så tycker jag att jag stöter på det ganska ofta. Både pappor och mammor faktiskt. Förstår dom inte hur det påverkar ett barn när ens egna föräldrar gör så mot en? Ens föräldrar ska vara dom som man alltid kan lita på, som alltid stöttar en, som aldrig nedvärderar en och som alltid älskar en. No mather what! 

Att ha föräldrar som behandlar en med hat måste påverka ett barn otroligt mycket. Den här kvinnan utstrålade hat mot sina barn tycker jag. Nu säger jag inte att hon hatar sina barn för det tror jag väl inte. Men vad tror hon att barnen känner?

Samma sak hände när vi var i leksaksaffären. Då hörde jag en mamma som röt och svor åt en pojke, som var i Liams ålder, för att han tryckte på en knapp på en av leksakerna. Det går att säga ifrån på många olika sätt och att svära och ryta och trycka ner är verkligen inte det sätt som jag eller Fredrik använder oss av när vi uppfostrar våra barn! 

 

Vi är inte perfekta på något sätt men vi är förbannat bra föräldrar :)