Töntigt stolt

 
Alla dom där ¨förstgångerna¨ som man är med om som förälder är verkligen inget som man tröttnar på. Man blir lika töntigt stolt varenda gång. Det spelar ingen roll om det är att ungen lyckats peta in nappen i munnen själv, tar  de där första stegen, äter med sked, rullar runt eller fäster blicken på dig. Det är lika häftigt varje gång. 
Igår vände jag ryggen mot Vera och då kommer hon plötsligt gåendes med gå-vagnen. Tagit sig upp helt själv och travade på som om hon gjort det 100 gånger förut. Men det var en¨förstagång¨ och hennes mamma blev så där töntigt stolt.
 
 
Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Valfritt innehåll
RSS 2.0