Dagen då Vera kom. The True Story
För exakt ett år sedan var jag på en restaurang med regelbundna värkar. Jag stod och spanade på vad jag ville ha medan jag samtidigt andades igenom värk efter värk. Jag var då öppen 1 cm och vi var säkra på att vi skulle få träffa vår bebis den dagen. Tji fick vi. Det visade ju sig att lilltjejen hade andra planer och vi fick vänta till morgonen efter.
Vilken dag det var. Vi hade tid för koll på morgonen. Vi skulle vara där vid 08. Efter undersökning så kommer det in en barnmorska och säger: Ni vet väl om att det bli igångsättning? Vi måste sett ut som två fågelholkar. Det hade vi inte en aning om. Som tur var så hade jag tagit med bb-väskan men Fredrik hade inget med sig.
Nervösa med förväntansfulla så gick vi till "vårt rum". Och sen var det igång. 10,30 sattes jag igång och det tog 20 min sen kände jag första värken. Yes, det hade funkat!
15,30 flyttas vi till förlossningssal och jag börjar med lustgas. Då var det jobbigt men så fort jag fått lustgasen så gick det bra igen. Lustgas och pilatesboll gör underverk och jag mår prima.
Bebisen hjärtljud är si och så ett tag och dom har extra koll på det hela tiden.
Jag får Eda på kvällen 22 och den sitter där den ska haha. Sen känner jag ingenting förrän jag ska krysta.
Under natten så är bebisens hjärtljud inte bra. Går upp och ner. Ligger stadigt men dippar ofta. Lite efter 04 så står jag på knä i sängen för att få bebisen att komma ner mer. Plötsligt så faller dom ordentligt och då hämtar bebisen sig inte igen.
Fortsättning följer....
Kommentarer
Trackback
