Jag sitter där på golvet i Liams rum och leker med bilar eller lego men mina tankar är på något helt annat håll. Jag borde ringa till farmor,
jag borde skala potatis,
jag borde vika tvätt,
jag borde dammsuga,
Mitt huvud söker andra saker att göra som bara måste göras just nu. Istället för att leka med min son. Just då är det inte roligt att leka där på golvet. Så jag går och gör något annat och Liam sitter kvar och får leka i sin ensamhet. Efter en stund så sköljer det dåliga samvetet över mig. Jag borde vilja leka med min son jämt. Det ska alltid vara roligt. Vilken dålig mamma jag är idag. Dåligt samvete!

Det är ofta roligt att leka med Liam. Inte alltid men jag gillar att se honom leka framförallt. Att se hur han avancerar i leken ju äldre han blir. Det är roligt att skoja och stoja och busa och tramsa med honom, att bygga tågbanor eller lego osv.

Men det inte kul jämt. Det är det inte. Och då har jag dåligt samvete.

Jag hittade denna --> artikeln idag.

Dåligt samvete kommer jag fortsätta att ha de dagar jag inte alls känner för att leka med min son. Men jag kommer ha denna artikeln i bakhuvet iaf.