min lille Theo finns inte mer. jag tod beslutet igår om att han skulle avlivas. det var absolut inget lätt beslut att ta eftersom jag verkligen älskar lille Theo! men det har hållt på för länge och jag har försökt göra något  åt det men inte fått något resultat. detta är inte ett beslut som jag kom fram till snabbt eller lätt. jag har tänkt på det ett tag men hela tiden skjutit det ifrån mig. har inte velat tänka tanken. men så en dag kunde jag inte skjuta tanken ifrån mig. och jag fattade då beslutet. otroligt tufft. jag har gråtit i stort sett hela dagen. har gosat med honom och lekt med honom förut idag. gud vad jag älskar den hunden. jag satt ner och förklarade allt från honom och att jag älskar honom och att han är världens finaste hund. såklart visste han det redan :) men en påminnelse är aldrig fel. nu är han borta och det gör ont men jag vet att det var rätt sak att göra. han hann bli lite mer än 8 år och jag vet att han haft det toppen här hos oss. nu springer han i hundhimlen och jagar kaniner som en galning. eller ligger och tar det lugnt på ett luftigt moln :) han har det bra, det är huvudsaken!