minnenas promenad

jag valde att gå långpromenaden som jag och theo brukade gå nästan varje dag. självklart blev det en promenad som var fylld med minnen. det var många gånger som jag tittade i gräset in till vägen där theo alltid brukade gå. på vissa ställen fast det minnen som var väldigt starka. så det blev en promenad som var fylld med tårar och upprivna minnen. men jag tror att det var helt oundvikligt. och det var faktiskt skönt oxå. jag fick gå där i lugn och ro och tänka och minnas min söting. jag saknar dig
Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Valfritt innehåll
RSS 2.0