det är en del som står på schemat. inga roliga saker alls. så tidigt som i tisdags, två dagar efter att marika somnat in är vi hos en begravningbyrå och går igenom med dom hur marika ville ha sin begravning. jag tror att den kommer att vara väldigt fin. vit kista, sommarblommor och häst och vagn. det kommer bli vackert!

på torsdagen var vi och träffade prästen som ska hålla i begravningen. präster tycker jag är svåra på något vis. man har en sådan respekt för dom. nästan som att de vore farliga elle något. märkligt. han frågade om marika. vad hon tyckte om att göra, hur hon var osv. får hoppas han lyfter fram henne på ett fint sätt sedan på begravningen.

och ikväll är det tacksägelse. jag vet inte riktigt vad som menas med tacksägelse egentligen men jag var på en när mormor gått bort så jag vet ju hur det går till. kommer ihåg att jag grät när de läste upp mormors namn. kommer förmodligen göra det idag oxå.

marikas och fredriks föräldrar var här igår och jag och fredriks var hos dem hela dagen i torsdags. de vill inte sitta hemma själva och tänka. de behöver göra något hela tiden. det är samma med oss. samtidigt får man inte glömma bort att bearbeta det. det är fortfarande overkligt även om jag nu förstått att hon är borta. förmodligen kännar jag så för att det inte var rättvist att hon gick bort.

jag ska inte ljuga och säga att jag och marika var bästa vänner för det var vi inte. vi var väldigt olika som personer. men hon var min sambos syster och vi pratade en del när vi träffades. jag har även nu i efterhand fått veta en hel del saker som jag tidigare inte haft en aning om. hon har haft ett stort hjärta och hon har hjälpt många människor.

mitt i allt detta firar jag och fredrik 6 år tillsammans. blev inget firande dock för det känns inte riktigt rätt. men jag gav han frukost på sängen. godishjärtan och vaniljbulle som han älskar och rosor. det räckte.