jag älskar att vara från Skåne. har alltid trivts skitbra där och längtar helt klart dit och önskar att vi kunde bo där nere istället. jag älskar skånskan också. jag vill inte att den ska försvinna och övergå till västgötska!!! därför börjar jag bli trött på att några i fredriks släkt börjat gotta sig åt att jag låter som en västgöte mer och mer. och vissa av dem säger också att de aldrig tyckt att jag låtit som en skåning alls. GRRRRRR. för det första: är det så konstigt att man efter 5 år låter som de människor som man har runt omkring sig varje dag och som man snackar med varje dag?! min sambo snackar ju så jämt. är det då konstigt att jag då snappar upp omedvetet? näe, tror inte att det är det. och att jag aldrig låtit som en skåning tar jag som en förolämpning!! klart som fan att jag gör det. finns nog inte en enda människa som när jag möter första gången frågar om jag är från skåne. dock kan man inte jämföra mig med malmöiter som nästan pratar den bredasta skånskan. jag kommer fan inte från malmö!!! men visst fan är jag skåning och jag snackar faktiskt skånska, och stolt är jag över det!!!!!!