surisar
när jag gick i affären igår, letade lite smått och gott och var på ett helt ok humör så möter jag en kärring (kanske 50 år) som vrålblänger på mig och ser skitsur ut. jag fattar ju att det förmodligen är så hon brukar se ut men varför ser man så jäkla sur och vresig ut. jag förstår det inte. för jag har kommit fram till att det är ofta man möter folk och så ser dom ut som antingen sju svåra år eller ilskeförbannade ut. eftersom det inte är jag som gjort något så kan dom väl iaf se neutrala inte. men icke, pissed off är skitkul att vara. för visst är det så att om man möter någon som ler mot en så blir man lite upplyft, iaf jag. ännu bättre är det om man får ett leende tillbaka om lett mot någon :) tycker alla ska ta och tänka på det när dom vistas utanför sin boning och börja le lite, bara för att lixom!
se där ja :)
haha ja vet precis va du menar... brukar va samma sak me folk som står/sitter i kassan i affärer... då brukar ja bara slänga fram ett världens gladaste HAJ på jätte trevlig skånska... haha man bara måste
förresten.. ja kom på att ja gjort samma sak me folk som bara gått förbi mig och sett allmännt fittsuriga ut..... haha
