ensamhet i små doser kan var otroligt härligt.

som idag. fredrik och liam har åkt ut till kållandsö nu och är där hela eftermiddagen och får vara lite för mig själv. gick till kiosken och handlade lite godis och två tidningar och jag har spenderat några timmar i soffan och bara haft det skönt. att få vara själv och göra vad jag vill är ju ganska sällsynt nu för tiden och när jag känner att orken är inne på sista versen då är det skönt att få några timmar för sig själv. så jag får ladda batterierna lite.

när vi var bara två så hade man för lite att göra och blev rastlös. nu har jag fullt upp av en liten som vill på upptäcksfärd hela tiden. helst ska han gå omkring och pilla på allt. och när man inte kan gå själv ja då får ju lixom mamma eller pappa hänga med och hjälpa till. den utvecklingsfas som liam är i nu är både spännande och utmattande. allt han ser ska han fram till. sitta still gör han aldrig. sitter han i knät på en så slingrar och ålar han sig för han inte vill sitta still. på golvet är det oxå full fart. han hasar sig fram på magen hela tiden och tränar krypställning konstant. så nära är det nu. han blir frustrerad när det inte går tillräckligt fort, eller när han fått kämpa en stund, eller när han inte når något som han verkligen vill ha, eller när han inte får ha något som han verkligen vill ha. han vill äta allt som vi äter. så när han sitter med oss och äter får vi proppa i honom majskrokar eller bröd för att han ska vara tyst och nöjd. han är en väldigt bestämd ung herre som kan säga ifrån om han vill något.
som sagt: spännande och roligt men samtidigt utmattande :)



när han går i gåstolen så är inget säkert här hemma.
vi borde köpt lådspärrar för längesen men det glöms bort hela tiden.