Om det skulle vara så att jag skulle berätta om min första riktigt kärlek så skulle det vara Fredrik, utan tvekan. Visst har jag varit förälskad förr men det har ju varit på ett tonårsvis lixom. Men det är tråkigt att skriva om Fredrik haha. Det gör jag ju alltid annars. Så jag har valt att skriva om min mellanstadiekärlek Andreas.

Det hela började med att jag frågade chans på honom. Jag var ganska blyg när jag var liten men jag tog mod till mig och gick fram och frågade chans på honom medan vi i klassen spelade "ruta". Han sa nej direkt och jag gick därifrån med svansen mellan benen. Men efter skolan den dagen så frågade han på mig och jag ska ja. Oj så glad jag var haha. Sen var vi tillsammans i ca 1,5 år. Vi skickade små brev till varandra och spenderade många eftermiddagar tillsammans. Jag komemr ihåg att jag hade en liten låda där jag sparade alla lappar, brev och kort på honom. I 6:an blev jag brutalt dumpad av honom helt plötsligt och jag var otroligt ledsen. Trodde i stort sett att världens skulla rasa samman och jag grät och grät och grät. Jag fattade absolut inte varför. Jag kommer ihåg att jag var ledsen över det rätt länge men som med allting annat så gick det över det med. Det är så roligt att tänka tillbaka på det och minnas hur det var. Jag kommer ihåg att vi lekte ryska posten med andra par från klassen och det pussades en hel del haha. Oj vad man tyckte att man hade ett seriöst förhållande. Det är ju sött nu när man tänker på det :) Så det får väl räknas som min första kärlek :)