Dåtid, nutid, framtid



För fem år sedan... 
Det är verkligen otroligt hur fort man glömmer. 5 år sedan är inte så längesen egentligen men jag kommer knappt ihåg vad som hände i mitt liv då. Året var 2006 och det var en varm varm varm sommar. Det kommer jag ihåg för jag var semestervikarie på ett äldreboende utanför Lidköping och det var rejält svettigt. Jag trivdes riktigt bra där och jag fick mycket beröm från de som jag jobbade med. Jag hade då pluggat på lärarutbildningen i ett år och det första året var ganska tungt kommer jag ihåg. 
För tre år sedan... 
Detta var är den jobbigaste sommaren och året som jag varit med om i mitt liv. Fredriks lillasyster Marika gick bort i cancer och jag var verkligen inte beredd. Hur man nu skulle kunna vara beredd på att en 23 år ung tjej ska gå bort... Men jag trodde inte det skulle gå åt det hållet. Naivt kan tyckas eller ren överlevnadsinstinkt.
Detta var även sommaren då vi avlivade vår hund Theo. Det funkade inte längre. Jag hade gjort allt jag kunde för att vi skulle kunna leva med honom men det gick inte.
Fortfarande kvar på lärarutbildningen men nu var det bara en termin kvar och sedan var jag färdig med utbildningen. Examensterminen var något som jag både såg fram mot och fruktade.
Jobbade på ett annat äldreboende inne i Lidköping där jag trivdes bra. 
För ett år sedan... 
Ja då levde jag livet haha. Var mammaledig och kunde njuta av heeela sommaren. Vi bestämde att vi skulle gifta oss men inte ha någon fest. Jag ändrade plarnerna och planerade en fest utan att Fredrik visste något. Så alla visste utom Fredrik som trodde att vi gifte oss i hemlighet när vi gjorde motsatsen :) Det blev en överraskning som gick hem!
Igår... 
Planeringsdag på jobbet. Segt men nyttigt.
Tittade på Jack Sparrow och dregglade.
Imorgon...
Vi ska nog in till staden och kolla lite. Det stod att det skulle finnas lite skoj och lek för barn imorrn så det ska vi kolla in.
Om ett år... 
Då har vi precis haft semester och det är dax att börja jobba igen. Kanske har vi varit utomlands, långt borta eller nära spelar ingen roll. Jag hoppas jag är kvar på samma arbetsplats som nu.
Liam är stor kille. Kanske kan han cykla på trehjuling, gå på potta, föra en liten konversation, äta mat utan att kladda, lira fotboll i trädgården, ta på skorna själv.... :) och om inte så tar vi det sommaren efter!
Om tre år... 
Oj, den är svår. Jag har inte tänkt så långt fram. Då fyller jag iaf 30 och bara det är ju en hisnande tanke haha. Jag har förhoppningsvis ett fast jobb där jag trivs bra. Fredrik kanske utbildar sig till något annat eller så slavar han vidare på det gamla stället. Liam är på väg mot 5 år och är stora killen. Mer kan jag inte skriva på denna punkten för jag vet faktiskt inte. Jag hoppas vi är en lycklig och fin familj som tar hand om varandra.
Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Valfritt innehåll
RSS 2.0