Nu finns det inte längre någon återvändo. Det är dags att lägga i en högre växel och börja satsa ordentligt. Orkar jag detta? Jag vill inte misslyckas. Måste fixa mitt mål, annars kommer jag bli jäkligt besviken. Den 3 september kl 13.00 ska jag infinna mig i Stockholm tillsammans med Emmie och mamma för att springa den berömda milen, Tjejmilen. Vi sprang den för några år sedan men då mer på skoj. Klart att det ska bli skoj detta året oxå men samtidigt har jag en tid att slå från förra gången, under en timme vill jag springa på. Det är inte omöjligt men det är bara 49 dagar kvar och jag har inte sprungit en mil än. Men 49 dagar kvar och då ska jag hinna springa många mil!! Jag börjar imorrn och siktar mot stjärnorna och lite längre. Det ska bli sjukt roligt. Vet inte om de andra två tar det på riktigt så stort allvar men jag är glad att dom oxå vill springa för annars hade det inte blivit något alls. Vandrarhem är bokat från fre-sön och loppet är på lördagen. Så det blir en liten weekend med girlsen :) blir sjukt kul!!!