Lilla lilla Matilda
I torsdagskväll stod jag och bakade i godan ro. Det var nu min tur att bjuda kollegorna på fredagsfika. Jag var såklart aningens nervös eftersom jag bakar väääldigt sällan. Telefonen ringer iaf och jag ser att det är Matilda. Jag svarar med ett glatt Hallå ja. Men det är inte Matilda som svarar utan Hans, mannen i huset.
Matilda var med om en frontalkrock strax utanför Götene i onsdags. Hon var på väg till jobbet och en annan bil kommer över i fel körfält. Matilda hinner inte ens reagera. På en 90-väg dessutom. Lilla Matilda. Jag frös till is när Hans berättade det. Då låg hon på intensiven på KSS. Vid medvetande och kunde prata. Kom ihåg allt som hänt. Jag pratade med Hans igår igen och nu är hon flyttad till kirurgen. Blödning på levern och skruvar i benet. Usch, lilla Matilda!! Det ser ljust ut nu och hon är pigg och hon har messat mig och försäkrat att hon mår bättre.
Den ovissheten jag hade under två dagar var rent av äcklig. Jag visste inte ens om hon levde eller inte. Jag vågade knappt ringa Hans och fråga för jag var rädd att han skulle säga något hemskt. Men han var så snäll och tog sig tid och verkligen berättade allt. Så nu är jag lugnare. Jag ska hälsa på henne i veckan såklart.
Det är vid sådana här tillfällen som man verkligen inser hur mycket man tycker om en person. Att det ska krävas något sånt här hemskt. Nu längtar jag efter att få träffa henne och krama om henne ordentligt. Och få henne att lova att inte skrämma mig så här igen..
Kommentarer
Trackback
