Finns det någon där..
Nu är jag inskriven på mödravårdscentralen här i bya. Nu borde det kännas som att graviditeten faktiskt är ett faktum och all tvivel ska försvinna. Men så känner jag inte alls. Jag har fortfarande tankar som säger att det finns ingen bebis i magen. Att det har funnits tvivlar jag inte på men att det ska ha gått fel någonstans på vägen. Så här nojig var jag inte med Liam. Inte i närheten ens. Vet inte varför jag håller på så här. Jag kan inte få bort tankarna. Det faktum att magen har växt förklarar jag med för mycket godsaker. Trams? Säkert! Men tankarna styrs inte av mig själv i detta avseendet.
Iaf, barnmorskan verkar väldigt bra. Jag hade hoppats på samma som jag hade när Liam låg i magen men hon har slutat. Men jag känner mig trygg med den nya så det ska nog bli bra. Igår var det massa prover som togs. Blodprov har jag alltid haft svårt för. Men efter snittet med Liam så har verkligen min skräck för sprutor och provtagning minskat avsevärt. På förlossningen stack dom mig två miljoner gånger + att det var en sjuksköterskestudent som använde mig som nåldyna, dvs hon hittade inte rätt i armen efter typ 5 försök..... där försökte jag vara snäll och ställa upp men vette tusan om jag skulle göra om det :P Men igår gick det fint och jag var inte nervös :) Duktiga jag!!
Vi fick även tid till ultraljud och det är om ganska exakt en månad :)
Kommentarer
Trackback
