Kanske ett steg i rätt riktning
Jag går och går och går. Igår gick jag 7 km och idag drog jag med Fredrik på en promenad. Jag hoppas på att det ska hjälpa. Nu har jag haft massvis med onda sammandragningar sedan i onsdags. Ibland kommer och går dom under flera timmar och sen är det uppehåll i flera timmar. Bådar gott iaf men jag har gått och blivit pessimist så jag hoppas inte allt för mycket.
Liam är hos farmor och farfar i helgen så vi har det väldigt lugnt här hemma. Jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte riktigt kan hitta orken att leka ordentligt med honom. Jag märker att han tycker att jag är lite tråkig ibland. Fredrik är en superbra lekkamrat istället men han är ju inte hemma jämt. Men nu får han leka med farmor och farfar och det uppskattar han mycket :) och jag oxå för den delen!!
Nu ska jag åter lägga mig bekvämt i soffan och fortsätta med min bok.
Natti natti
