Det här med att få en liten unge att sova själv på natten är en kamp minst sagt. Helst vill Fröken V sova så när mig det bara går. Det ska bytas svett och tutten ska vara inom räckhåll hela natten lång.
Jag ska egentligen inte klaga allt för mycket. Jag sover helt ok. Men nu börjar min kropp säga ifrån. När jag vaknar på morgonen värker ryggen. Att ligga helt still i flera timmar börjar ta ut sin rätt nu.

Så nu är det avvänjning som gäller. Hon måste vänja sig vid att sova allena. Första natten gick förbannat bra. Hon somnade i vagnen vid 19,40 och sov till 23. Hon fick mat och sen åter ner i vagnen och sov till 4. Mat igen och sen sov hon hos mig för jag orkade inte bära över henne! Perfekt början! Kvällen efter gick det skit. Hon skrek i högan sky i 1,5 h. Sen gav jag upp och hon stensomnade bredvid mig!
Ikväll är det dags igen och hon sover sött i soffan. Wish me luck!