Nonchalanta föräldrar
Veckan kom och gick och den var fruktansvärt seg. Jag har legat en dag före hela veckan och verkligen velat ha den där fredagen. Nu är den äntligen här och jag halvligger i soffan och ögonen går i kors och käken har jag snart gäspat ur led. Att gå in till sängen vore ju en idé :P Men just nu har jag sällskap av en liten kille här i soffan. Den där tuppluren i eftermiddags satte sina spår och det är fortfarande sprall i de små benen. Spelar ju inte så stor roll när det ändå är lördag imorrn, han kan ju ta sovmorgon.... höhö as if!!
Fixade håret hos Emmie i veckan. Så blont att det nääästan är genomskinligt :P
Just the way i like it!
Det fick bli en inbakad fläta när vi skulle till barnmusiken förut idag.
På tal om barnmusiken, vissa föräldrar gör mig tokig. Eller ja, många föräldrar gör mig förvisso tokig haha.
Men på barnmusiken är det först sång, sen fika och sen är det lek i lekrummet.
Liam fikar ju med världens hastighet för att han vill springa in och leka. Så med andra ord måste jag oxå göra det. Så jag och Liam är först in i lekrummet varje gång. Sen droppar det in barn allteftersom, utan föräldrar. Och detta är barn som är max 4 år gamla. Ja vi vet ju alla hur det kan vara med en massa 3-4 åringar i samma rum. Sen kommer föräldrarna efter 20 -30 minuter, när de har fikat färdig och snicksnackat med de andra.
Så vem får passa deras barn då? Jo jag!
Jag blir så jäkla irriterad. Ungarna kan börja bråka eller så ramlar de ner från något bord. En del kan faktiskt hända. Barnen är små lixom. Så jag skulle inte bara släppa in Liam där helt själv i nästan en halvtimme utan att ha koll på honom.
Nonchalant och ansvarlöst!
Vera har nu tagit lådröjandet ett steg längre.
Tömma ordentligt så att man ser får plats i lådan, det är det nya nu!
Kommentarer
Trackback
