Vera ligger och snackar i sin vagn som står ute i hallen. Men igår trodde jag i några sekunder att vi inte skulle få höra henne prata någonsin igen. Så rädd som jag blev igår har jag aldrig varit någonsin i mitt liv och jag trodde att Vera skulle tas i från oss. Det låter dramatiskt och det var det oxå. Så otäckt och så overkligt det kändes. Hon stod bredvid på golvet men ramlade och slog bakhuvudet i golvet. Hon skrek och jag plockade upp henne och började trösta. Plötsligt så slutade hon andas och blev helt livlös. Vad gör man då?!! Jag vände på henne, dunkade henne i ryggen, skakade och ropade. Fick liv i henne igen och hon var medtagen och likblek. Så 112, ambulans och akuten. Efter en väntan på 4!!!!!!!! h så fick vi träffa läkare. Ingen hjärnskakning trodde hon eftersom Vera blivit så pigg och det hade gått bra att äta. Förmodligen blev hon så rädd när hon ramlade att det gjorde att hon slutade andas. 

 

Detta fick mig att inse att jag ska gå HLR-kurs. Jag vet ju inte vad jag ska göra om något av mina barn slutar andas eller sätter något i halsen. Nu gick det ju bra denna gången men om det händer igen vill jag känna att jag vet vad jag ska göra. 

 

Idag tar vi det lugnt och bara njuter av dagen. Sen ska jag vaddera hela huset med madrasser!!!