Slutet gott, början katastrof...
Förra veckan slutade verkligen perfekt. Mina föräldrar och lillasyster kom hit och vi hade ett fint kalas för Vera som nu är en 2 åring.
Tyvärr så började denna veckan inte speciellt perfekt :( Illamående och magont har gjort att jag inte kunnat jobba men det släppte på kvällen och jag var redo att jobba igen imorrn. Tills jag vaknade inatt med en huvudvärk som jag aldrig varit med om förut. Kan nog lite förstå hur människor med migrän har det. Ofattbart vad ont man kan få i huvudet. Har inte kunnat göra ett skit idag och under eftermiddagen fick jag även feber..... fan vad denna veckan började fel, ingen tvekan. Har knaprat ipren idag som inte hjälpt ett skit på varken huvudvärk eller feber. Men Fredrik kom som en ängel med alvedon och efter en halvtimme med två sådana i kroppen så känner jag mig lite mer som en människa igen. Huvudvärken är där men inte alls så illa, febern likaså. Hoppas verkligen att huvdvärken kan försvinna pronto för den är inte rolig.
Och till råga på allt så fick jag otroligt dåligt samvete nu ikväll. Liam ville så gärna att jag skulle natta honom men jag har inte orken till det och det slutade med massa tårar. Han (precis som lillasyster) är vääääldigt mammiga och det ska helst vara mamma som gör allt. Dom har världens bästa pappa och det vet dom om men mamma är alltid snäppet bättre och det är inte alltid optimalt, speciellt inte dagar som denna när jag inte orkar ta hand om dem riktigt.
Japp, jag är så trött som jag ser ut....
Sen ska vi ju inte tala om det dåliga samvete jag får för att jag inte kan jobba. Shit! Det ska jag inte egentligen inte ha. Att bli sjuk är mänskligt (för de flesta av oss iaf) och inget att göra åt eller ha dåligt samvete för. Men ändå kommer det krypande, det dåliga samvetet. Försöker skaka av det men så kommer det igen.... äsch, något att jobba på antar jag.
Nu ska jag krypa ner i soffan igen och slumra lite till...
Kommentarer
Trackback
