En efterlängtad vän
Sitter och väntar på Liam som precis simmat färdigt. Jag är glad att ingen sitter bredvid mig just nu för jag osar!! Passade nämligen på att ta veckans femte löprunda. Hurra för mig och min nyfunna motivation! Att verkligen känna för att träna är helt jäkla underbart och det var längesen jag kände så. Oj så mycket lättare det blir.
Att få hem kidsen och Fredrik idag var skönt. Alla hade dom massor att berätta och visa. Det känns som att dom hinner växa och utvecklas flera månader på de få dagar som dom var borta. Ja kidsen, inte Fredrik. Vera känns mycket större och kan fler ord och meningar än innan hon åkte. Liam är väl snart tonåring haha.
Kommentarer
Trackback
